Lakritsrot Krydd och Medicinalväxter Frön (Glycyrrhiza glabra)

Lakritsrot Krydd- och Medicinalväxter Frön

Pris för Paket med 10 frön.

Lakritsrot (Glycyrrhiza glabra) är en art i familjen ärtväxter. Växten växer naturligt från östra och södra Europa till östra Asien. Arten odlas i till exempel Frankrike och Tyskland. I Sverige ses lakritsrot ibland som trädgårdsväxt.

Växten har meterlånga och förhållandevis tjocka rötter. Roten används främst som smaksättare i läkemedel och godis, samt andra produkter som till exempel tuggtobak. Torkade lakritsrötter finns att köpa i hälsokostaffärer.

Användning

Extrakt av plantans rot är en av huvudingredienserna i lakritsgodis. Roten av lakritsrotplantan används också i traditionell kinesisk medicin, likaväl som i traditionell medicin i Japan, Korea, Vietnam, och andra asiatiska länder. Pinnar av lakrits har typiskt en diameter mellan två och tio mm. Roten växer ner till ca en meters djup, och skall vara minst tre år gammal före skörd. Lakritsroten har odlats i Europa sedan 1200-talet.

Trots att de ser ut som rena träpinnar, är de mjuka nog att man kan tugga på dem. De brukade vara populära hos nederländska, danska, svenska och spanska barn. Lakritsrot kan ha antingen en salt eller söt smak. De tunna pinnarna är oftast ganska salta och smakar ibland som salmiak, pinnarna är dock ganska söta, med en salt underton.

Lakritsrot kan också användas för att framställa sockervaror och likörframställning.

Lakritsrot kan strimlas och läggas i kokande vatten för att göra te som har en väldigt speciell smak, och är oftast omtyckt eller avskytt. Lakritsrot är lättillgängligt i Danmark, speciellt i Århus gamla stadsdel. Det säljs också på apotek och hälsokostaffärer.

Lakritsrot och hälsa

Medicinsk lakritsrot är rik på antioxidanter, som har till uppgift att motverka fria radikaler och oxidativ stress. Den innehåller också isoflavoner (fytoöstrogen), men också B-vitaminer, samt fenolämnen som karotenoider, flavonoider, chalkoner och kumarin. Ungefär 50 olika ämnen av dessa typer har identifierats i lakritsrot. Vad som också styrker detta är att glycyrrhizinsyra, i likhet med en del andra terpener, visats ha anticarcinogena egenskaper i djurförsök.

I lakrits förekommer naturligt salicylsyra, vanligtvis under 1 mg/kg. Salicylsyra är en närbesläktad förening med samma egenskaper som acetylsalicylsyra, som är en av de vanligaste substanserna i smärtlindrande läkemedel. Acetylsalicylsyra kan minska risken för återfall och död i bröstcancer, detta enligt en ny studie av forskare vid bland annat Harvard Medical School i Boston, USA[3]; den aktiva substansen salicylsyra förekommer även i andra frukter, bär och grönsaker[4] och har visat sig hämma inflammatoriska processer.

Lakritsrot har traditionellt använts som en örtmedicin mot olika symptom, såsom hosta och katarr. Personer med hjärtproblem eller högt blodtryck bör undvika att inta stora mängder av lakrits under lång tid[6], eftersom det i höga doser kan förvärra högt blodtryck. Människor bör max ta 0,2 mg glycyrrhizin per kilo kroppsvikt per dag. Väger man 40 kilo innebär det alltså max 8 mg. Väger man 100 kg är det alltså max 20 mg. Mängden glycyrrhizin i lakritsrotextrakt är vanligen 20–25% och i ren lakritsrot 6–13%.

Lakritsrot har också visat sig snabba på läkningstiden för afte.

Odling:

Dessa fröer gror långsamt och oregelbundet. Förkultiveras inomhus i dränerad jord feb-mars eller utomhus i krukor eller på friland maj-sep. Fröerna täcks med ett tunt lager sand eller vermikulit. Utplanteras vår eller höst. Vintertäckes. Kan även krukodlas året runt och övervintras frostfritt.