Seeds Gallery EU,
5/
5
<!DOCTYPE html>
<html>
<head>
<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html; charset=UTF-8" />
</head>
<body>
<h2><strong>Stamknöl Jordärtskockan (Helianthus tuberosus)</strong></h2>
<h2><span style="color: #ff0000;"><strong>Pris för paket med 5 knölar.</strong></span></h2>
<p><b>Jordärtskockan</b> (<i>Helianthus tuberosus</i>), är en art i familjen korgblommiga växter. Den är en flerårig ört med ursprung i Nordamerika. Den odlas i tempererade trakter för sina knölars (jordstammars; rhizomers) skull, vilka används som en rotgrönsak. Jordärtskockan är en slags solros, ur samma släkte som vanlig solros (<i>Helianthus annuus</i>).</p>
<h2><span class="mw-headline" id="Historia">Historia</span></h2>
<p>Jordärtskockan odlades av ursprungsbefolkningen i nordöstra Nordamerika, som kallade dem <i>solrötter</i>, långt innan européernas ankomst.<sup id="cite_ref-1" class="reference"><span class="cite-reference-link-bracket">[</span>1<span class="cite-reference-link-bracket">]</span></sup><sup id="cite_ref-2" class="reference"><span class="cite-reference-link-bracket">[</span>2<span class="cite-reference-link-bracket">]</span></sup><sup id="cite_ref-3" class="reference"><span class="cite-reference-link-bracket">[</span>3<span class="cite-reference-link-bracket">]</span></sup> Den franske upptäckaren Samuel de Champlain hittade 1605 odlad jordärtskocka vid Cape Cod. Till Sverige kom jordärtskockan år 1640.<sup id="cite_ref-4" class="reference"><span class="cite-reference-link-bracket">[</span>4<span class="cite-reference-link-bracket">]</span></sup></p>
<h2><span class="mw-headline" id="Beskrivning">Beskrivning</span></h2>
<p>En jordärtskocksplanta kan bli ca 1,5-3 meter hög.<sup id="cite_ref-5" class="reference"><span class="cite-reference-link-bracket">[</span>5<span class="cite-reference-link-bracket">]</span></sup> Löven på plantan har en hårig textur och kan bli upp till 30 cm långa. Växtens blommor är oftast gula och ca. 5-10 cm i diameter.<sup id="cite_ref-6" class="reference"><span class="cite-reference-link-bracket">[</span>6<span class="cite-reference-link-bracket">]</span></sup> Rötterna varierar i färg och kan vara vita, röda eller lila.<sup id="cite_ref-7" class="reference"><span class="cite-reference-link-bracket">[</span>7<span class="cite-reference-link-bracket">]</span></sup></p>
<h2><span id="Odling_och_anv.C3.A4ndning"></span><span class="mw-headline">Odling och användning</span></h2>
<div class="thumb tleft">
<div class="thumbinner"><img alt="" src="https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/f/ff/Gewaschene-Topinambur-Knollen.jpg/150px-Gewaschene-Topinambur-Knollen.jpg" class="thumbimage" width="150" height="170" />
<div class="thumbcaption">
<div class="magnify"></div>
Jordärtskockans knölar</div>
</div>
</div>
<p>Jordärtskockan är lättodlad. Faktum är att problemet för många människor är att sluta odla dem, när de väl har planterats. Av denna anledning är det frestande att bara lämna kvar dem, år efter år, och gräva upp knölarna efter behov. Kvaliteten hos knölarna minskar dock vid denna behandling; det är viktigt att hålla jorden fertil. Även en liten knöl som lämnas kvar i marken kommer att börja växa, och de kan till slut bli ett uthålligt ogräs <sup>[<span title="Denna uppgift behöver källa (2009-10)"><i>källa behövs</i></span>]</sup>. En god skörd anses ligga vid 15-25 ton/ha.</p>
<p>Knölarna är knotiga, ojämna och vagt lika ingefärsroten. Råa har de en krispig textur. Olikt de flesta knölar, men gemensamt med andra medlemmar i Asteraceae (däribland kronärtskockan), lagrar dessa kolhydraten inulin (ej att förväxla med hormonet insulin) istället för stärkelse. De är av denna anledning en viktig källa till fruktos för industrin. Det ger dem också en tendens att falla sönder och lösas upp när de kokas. Knölarna, vilka är den enda del som används, smakar som en korsning mellan rädisa och kronärtskocka.</p>
<h2><span id="Namn_p.C3.A5_engelska"></span><span class="mw-headline">Namn på engelska</span></h2>
<p>Dess engelska namn, <i>Jerusalem artichoke</i> ("Jerusalemkronärtskocka"), har ingenting alls att göra med Jerusalem, och föga med kronärtskocka. Ursprunget till namnet är oklart. En vanlig teori är att Jerusalem-delen av namnet uppkommit genom att italienska invandrare kallade den <i>girasole articiocco</i> ("solroskronärtskocka"), och att tillnamnet <i>girasole</i> på engelska förvanskats till "Jerusalem". Problemet med den teorin är att det knappt fanns några italienska invandrare i Nordamerika förrän på 1800-talet, jordärtskockor nådde Italien först på 1630-talet och solrosor nådde Europa först mot slutet av 1600-talet.</p>
<p>En mer trolig teori är därför att de första brittiska invandrarna, puritanerna, som introducerades till den kronärtskockssmakande roten av indianerna (som odlat den i århundraden), kallade den <i>Jerusalem artichoke</i> eftersom de betraktade sin koloni som det nya Jerusalem. Rötterna anlände i Storbritannien 1617 och redan 1633 kallades roten <i>Jerusalem artichoke</i> i brittiska växtuppslagsverket <i>The Herball or Generall Historic of Plants</i>.<sup id="cite_ref-8" class="reference"><span class="cite-reference-link-bracket">[</span>8<span class="cite-reference-link-bracket">]</span></sup></p>
</body>
</html>
P 421
