5/ 5

<h2><span style="font-size:14pt;"><strong><span class="tlid-translation translation"><span title="">Malet rökt chili Tabasco röd - krydda</span><br /><span title="" style="color:#ff0000;">Priset är för förpackning för 20 gram av denna krydda.</span></span></strong></span></h2> <p><span style="font-size:11pt;"><span style="font-size:11pt;color:#000000;"><span class="tlid-translation translation"><span title=""><span title="">Denna malet chili är gjord av krossad chili Tabasco Rödfrukt.</span> <span title="">Spicyness på skalan från 1 till 10 är 6.</span><br /><span title="">Chilensk peppar är en oundviklig krydda i asiatisk, sydamerikansk, kinesisk, mexikansk och delvis italiensk mat.</span> Det används som kryddor för grönsaksrätter, kryddiga såser, spridda och som ett tillägg till koost och bönor, och är en viktig ingrediens i den berömda mexikanska rätterna Chili con carne. Denna krydda är mest populär i kombination med kött. <span title="">När det handlar om denna krydda, desto mindre är det mer.</span> För såser eller marinader mixa chili med olivolja. Förvara på ett mörkt och torrt ställe.</span></span></span></span></p>

Z 51

5/ 5

<h2><span style="font-size:14pt;"><strong><span class="tlid-translation translation">Röda pepparkorn - krydda<br /><span title="" style="color:#ff0000;">Priset är för paket med 10 gram av denna krydda.</span></span></strong></span></h2> <p><span style="font-size:11pt;"><span class="tlid-translation translation"><span title="">Rödpeppar har en angelägen men också söt, aromatisk smak.</span> <span title="">Den fulla aromen utvecklas endast när granulerna males.</span> <span title="">Vi rekommenderar det med fisk och kyckling.</span> <span title="">Det ger smak till olika delikata såser serveras med hummer, lammmedaljonger och fläsk.</span> <span title="">Det används också ofta för desserter och som ett tillägg till choklad.</span> <span title="">Rödpeppar är inte en ersättning för peppar och bör doseras i små kvantiteter.</span> <span title="">Den är väl kombinerad med fänkål, citrongräs, mint, persilja, svart och grön paprika.</span></span></span></p>

Z 52

5/ 5

<h2><span style="font-size:14pt;"><strong><span class="tlid-translation translation"><span title="">Gröna pepparkorn - krydda</span><br /><span title="" style="color:#ff0000;">Priset är för paket med 10 gram av denna krydda.</span></span></strong></span></h2> <p><span style="font-size:11pt;"><span class="tlid-translation translation">Gröna paprikor, som svartvita, är förvisso de mest populära kryddorna idag, som är mycket roliga i matlagning och har en lång tradition på nästan tusen år. Peppar krydda var så värdefullt tidigare att det användes av gamla köpmän till betalning istället för pengar. Deras färg beror på skörden. I medicin rekommenderas peppar eftersom det fungerar fördelaktigt för följande tillstånd och störningar: feber, yrsel, reume ...<br /><br />Grön paprika för bantning<br /><br />Ny forskning har visat att grön peppar hjälper till att få en tunn midja. Utsöndring av magsaft och enzymer påskyndar matsmältningen. Det viktigaste är emellertid utsöndringen av saltsyra i magen, vilket sönderfaller fettet. Grön peppar är den starkaste av alla andra, eftersom den innehåller mycket eteriska oljor som framgångsrikt spädar djupfett, vilket gör det till en allt vanligare ingrediens för att ta bort celluliter. Viktig anmärkning: Det viktigaste är att pepparna malsas manuellt omedelbart före varje användning för att nå önskad efekt. Var uppmärksam när du köper den, du borde alltid välja tungare och större pepparkorn.</span></span></p>

Z 69

5/ 5

<h2><span style="font-size:14pt;"><strong><span class="tlid-translation translation"><span title="">Vit pepparkorn - krydda</span><br /><span title="" style="color:#ff0000;">Priset är för paket med 10 gram av denna krydda.</span></span></strong></span></h2> <p><span style="font-size:11pt;"><span class="tlid-translation translation"><span title="">Peppar är frukten av växten, som härstammar från den indiska skärgården, och idag odlas den i tropisk Asien, ekvatorial Amerika och Afrika.</span> <span title="">Från samma växt erhålls svartvitt peppar.</span> <span title="">Vitpeppar erhålls genom att välja nästan mogna röda bär och hålla 3-4 dagar i vattnet för svullnad och lättare skalning och torkar sedan.</span> <span title="">Aromen kommer från eteriska oljor (ca 1,5%).</span> <span title="">Svartpeppar är spicier än vit.</span><br /><br /><span title="">Peppar - medicinska användningsområden</span><br /><br /><span title="">Mat med mycket peppar är inte bara smakligare och förstärker aptit, men det skyddar mot infektioner i matsmältningsorganen och fungerar som ett naturmedel mot vissa sjukdomar i andningssystemet.</span> <span title="">Det har varit vetenskapligt bevisat att de som äter väldigt kryddig mat sällan har bronkit och astma.</span> <span title="">Tomatjuice med peppar är speciellt användbar.</span></span></span></p>

Z 68

5/ 5

<h2><span style="font-size:14pt;"><strong><span class="tlid-translation translation"><span title="">Vitlökgranulat - krydda</span><br /><span title="" style="color:#ff0000;">Priset är för packning av 10 gram av denna krydda.</span></span></strong></span></h2> <p><span style="font-size:11pt;color:#000000;"><span class="tlid-translation translation"><span title=""><span title="">Ett naturligt antibiotikum med över 600 aktiva substanser har ett antal hälsoeffekter.</span> <span title="">Det arbetar mot bakterier, svampar, parasiter, minskar fett i blod, sänker blodtrycket ... Det här är en krydda som har hittats i många kök, särskilt på Balkan.</span> <span title="">Det används för kryddor: soppor, rostat kött, såser (innehållande eteriska oljor), aptitretare, sallad, men också som ett tillägg till torkade köttprodukter.</span><br /><br /><span title="">Vitlök är en örtväxt från tjugo till fyrtio centimeter, med krydda stark lukt och varm smak.</span> <span title="">Bladen är långsträckta, plana, smala, läderiga och slutar med en spik.</span> Alla är inblandade i skapandet av en membranskjol. Blommorna är vita eller rosa på de långa armarna, grupperade i en enkel terminalskärm, som öppnas före blomningen.</span></span></span></p>

Z 70

5/ 5

<h2><span style="font-size:14pt;"><strong><span class="tlid-translation translation"><span title="">Argentinsk krydda för BBQ</span><br /><span title="" style="color:#ff0000;">Priset är för förpackning av 10 gram av denna krydda.</span></span></strong></span></h2> <p><span class="tlid-translation translation"><span title="">Detta är den mest populära kryddan för grill i Argentina som inte bara används hemma men är också populär i elitrestauranger.</span> <span title="">Denna krydda innehåller följande ingredienser: </span><span title="">frön av senap, timjan, svartpeppar, koriander, lök, jästextrakt.</span><br /><span title="">Rekommenderas inte för barn under 3 år.</span></span></p>

Z 46

5/ 5

<h2><span style="font-size:14pt;"><strong><span class="tlid-translation translation"><span title="">Kinesisk gräslök vitlökskrydd - torkad och hackad</span><br /><span title="" style="color:#ff0000;">Priset är för förpackning av 10 gram av denna krydda.</span></span></strong></span></h2> <p><span style="font-size:11pt;"><span class="tlid-translation translation"><span title="">Gräslök är en medlem av bågens familj, som innehåller vitlök, lök och purjolök.</span> <span title="">Några av de viktigaste hälsofördelarna med gräslök inkluderar förmågan att förbättra hjärthälsan, förbättra benstyrkan, skydda mot ett brett spektrum av tumörer, underlätta matsmältning, förbättra syn, skydda mot medfödda defekter och stärka immunförsvaret.</span> <span title="">Stammarna av gräslök är långa och ihåliga, vilket är en ätbar del av växten.</span> <span title="">Dessa ihåliga stammar brukar hackas och tillsättas som kryddor till många rätter: fisk, soppor, såser, sallader, mexikanska rätter, potatisrätter och ett brett utbud av andra rätter.</span></span></span></p>

Z 48

5/ 5

<!DOCTYPE html> <html> <head> <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html; charset=UTF-8" /> </head> <body> <h2><strong>Juniper krydda - hela bär - Högsta kvalitet</strong></h2> <h2><span style="color: #ff0000;"><strong><span title="">Priset är för förpackning av 20 gram av denna krydda.</span></strong></span></h2> <p>Varje år får vi bär från Hercegovina från området Duzi, där lokalbefolkningen plockar dem för hand i naturen och i den del där det inte finns någon industri och andra föroreningar i närheten.</p> <p>Enbärens bär har ursprungligen en söt smak och senare varma. Vid matlagning används torkade eller färska bär. Bären är stora som ärtor och köttiga. Juniper arbetar mot bakterier och är ett bra antiseptiskt medel. Lugnar hostan och rengör blodet. Enbär är en viktig krydda i många europeiska länder, särskilt i alpregionen och Skandinavien. I Tyskland tillsätts enbär i betning av kål. I Skandinavien smaksätts öl med det.</p> <h3><strong>Kulinariska</strong></h3> <p>Dess sammandragande blå-svarta frökottar, allmänt kända som "enbär", är för bittra för att äta råa och säljs vanligtvis torkade och används för att smaka på kött, såser och fyllningar. De krossas vanligtvis före användning för att släppa sin smak. Eftersom enbär har en stark smak bör de användas sparsamt. De används vanligtvis för att förbättra kött med en stark smak, såsom ett vilt, inklusive viltfåglar eller tunga.</p> <p>Kottarna används för att smaka på vissa öl och gin (ordet "gin" härstammar från ett gammalt franska ord som betyder "enbär"). I Finland används enbär som en viktig ingrediens för att göra sahti, en traditionell finsk öl. Den slovakiska alkoholhaltiga drycken Borovička och holländska Jenever är också smaksatta med enbär eller dess extrakt.</p> <p>Enbär används i den traditionella bondgården i Norge. Sverige, Finland, Estland och Lettland. I Norge bryggs ölet med enbärsinfusion istället för vatten, medan i andra länder används enbarkvisterna huvudsakligen i mosen, som filter för att förhindra att de krossade malterna täpps till utloppet för mashtunen. Användningen av enbär vid bryggning av bondgårdar har varit vanligt i mycket av norra Europa, till synes under mycket lång tid.</p> <h3><strong>Traditionell medicin</strong></h3> <p>Enbär har länge använts som medicin av många kulturer inklusive Navajo-folket. Västra amerikanska stammar kombinerade bär av Juniperus communis med Berberis rotbark i ett örtte. Indianer använde också enbär som ett kvinnligt preventivmedel.</p> </body> </html>

Z 50 20-G

5/ 5

<h2><span style="font-size:14pt;"><strong><span class="tlid-translation translation"><span title="">Anis krydda</span><br /><span title="" style="color:#ff0000;">Priset är för paket med 2 gram av denna krydda.</span></span></strong></span></h2> <div>Anis (Pimpinella anisum) är en ettårig ört som tillhör familjen flockblommiga växter. Anisen kommer ursprungligen från trakterna kring Medelhavetmen finns odlad och förvildad även i södra och mellersta Sverige. Namnet kommer ifrån det grekiska ordet ανηθον som betyder dill. Anis blir ofta förväxlad med dill. Plantan kan användas som en grönsak, men detta är inte den huvudsakliga användningen. Stjälken påminner mycket om selleri.</div> <div>Vid destillering av anisfrukten utvinns anisolja, som används bland annat medicinskt. Det viktigaste verksamma medlet i anisoljan är anetol, som oljan består av till cirka 90 %. Doften av anis används även för att framställa parfym och liknande. Anisens frön används som kryddor i bröd, i liköroch i andra spritdrycker, till exempel i absint, Aguardiente, anisett, arrak, Jägermeister, O. P. Anderson, ouzo, Pernod, raki och Ricard och Skåne Akvavit. Anetol är mindre lösligt i vatten än etanol, varför vissa aniskryddade spritdrycker blir opaka när de späds ut med vatten.</div> <div>Anis har en smak som påminner om lakrits. Produkter med lakritssmak kan ibland innehålla anis som smakförstärkare eller ersättning för lakrits.Kinesisk stjärnanis innehåller också anethol, men är inte nära släkt med anis. Eftersom den har en liknande smak och arom har den i västvärlden blivit ett billigare alternativ till anis, för såväl bakning som likörproduktion.</div> <div> <table cellspacing="0" cellpadding="0" border="1"><tbody><tr><td colspan="2" width="100%" valign="top"> <p><span><strong>Sowing Instructions</strong></span></p> </td> </tr><tr><td valign="top" nowrap="nowrap"> <p><span><strong>Propagation:</strong></span></p> </td> <td valign="top"> <p><span>Seeds</span></p> </td> </tr><tr><td valign="top" nowrap="nowrap"> <p><span><strong>Pretreat:</strong></span></p> </td> <td valign="top"> <p><span>0</span></p> </td> </tr><tr><td valign="top" nowrap="nowrap"> <p><span><strong>Stratification:</strong></span></p> </td> <td valign="top"> <p><span>0</span></p> </td> </tr><tr><td valign="top" nowrap="nowrap"> <p><span><strong>Sowing Time:</strong></span></p> </td> <td valign="top"> <p><span>all year round </span></p> </td> </tr><tr><td valign="top" nowrap="nowrap"> <p><span><strong>Sowing Depth:</strong></span></p> </td> <td valign="top"> <p><span>Cover lightly with substrate</span></p> </td> </tr><tr><td valign="top" nowrap="nowrap"> <p><span><strong>Sowing Mix:</strong></span></p> </td> <td valign="top"> <p><span>Coir or sowing mix + sand or perlite</span></p> </td> </tr><tr><td valign="top" nowrap="nowrap"> <p><span><strong>Germination temperature:</strong></span></p> </td> <td valign="top"> <p><span>18-20 ° C</span></p> </td> </tr><tr><td valign="top" nowrap="nowrap"> <p><span><strong>Location:</strong></span></p> </td> <td valign="top"> <p><span>bright + keep constantly moist not wet</span></p> </td> </tr><tr><td valign="top" nowrap="nowrap"> <p><span><strong>Germination Time:</strong></span></p> </td> <td valign="top"> <p><span>until it germinates </span></p> </td> </tr><tr><td valign="top" nowrap="nowrap"> <p><span><strong>Watering:</strong></span></p> </td> <td valign="top"> <p><span>Water regularly during the growing season</span></p> </td> </tr><tr><td valign="top" nowrap="nowrap"> <p><span><strong> </strong></span></p> </td> <td valign="top"> <p><br /><span><em>Copyright © 2012 Seeds Gallery - Saatgut Galerie - Galerija semena. </em><em>All Rights Reserved.</em></span></p> </td> </tr></tbody></table></div>

Z 53

5/ 5

<h2><span style="font-size:14pt;"><strong><span class="tlid-translation translation">Rotselleri krydda<br /><span title="" style="color:#ff0000;">Priset är för paket med 5 gram av denna krydda.</span></span></strong></span></h2> <p><span>Även om en nära släkting till selleri, detta är mindre kända anhöriga mycket lättare att växa och som de flesta hösten och vintern rotfrukter, är det en stor uppfödare och kommer att förbli i gott skick i fyra till sex månader i en källare eller kylskåp. </span><span>Med lite förberedelser, detta mycket användbara grönsaker går lätt från trädgården till köket kan det kombineras med andra rotfrukter, läggas till soppor eller användas i stället för potatismos och lägger en delikat smak när den används rå i sallader.</span></p>

Z 55

5/ 5

<div id="idTab1" class="rte"> <h2><span style="font-size:14pt;"><strong><span class="tlid-translation translation"><span title="">Tarragon kryddor</span><br /><span title="" style="color:#ff0000;">Priset är för paket med 5 gram av denna krydda.</span></span></strong></span></h2> <br /><p>Det finns i princip två sorters dragon, rysk och fransk. Det finns många oseriösa örtförsäljare som säljer rysk dragon som fransk dragon. Det beror på att den ryska kan sås från frö, medan den franska tas från rotsticklingar och tar ett år längre att få salufärdig. Smaken på dem är helt olika. Den ryska har ett kraftigt växtsätt. Båda är fleråriga, meterhöga och busklika med lansettlika blad och svagt utvecklade blommor i topparna. Den ryska dragonen är frän och har stark grässmak och används inte till något speciellt. Den franska dragonen däremot är berömd för sin fina kryddsmak.</p> <p><strong>Medicinsk användning</strong></p> <p>Används inte i något direkt medicinskt syfte. Förr var det dock känt som medel mot tandvärk. Har du inget annat så är det värt att prova. Krossa i msk av bladen i en mortel och lägg denna ”grönmassa” på det värkande stället, det brukar lindra en hel del. Om inget annat finns till hands sägs te på dragonblad vara till hjälp vid sömnlöshet.</p> <p><strong> </strong><strong>Annan användning</strong></p> <p> Dragon är en örtkrydda med stark men delikat smak. Den skall användas sparsamt i blandningar med andra kryddor. Dragon är en viktig ingrediens i bearnaisesås. Pröva den också till kyckling, kalv, fisk, bröd och risrätter. Strö hackad dragon över grillade kötträtter eller hacka den i en tomatsallad.</p> <p><strong>Odling och skötsel</strong></p> <p>Kräver soligt läge och trivs i lätt sandblandad trädgårdsjord. För att övervintra bra får den inte stå blött om rötterna. Fransk dragon kan inte sås från frön, den förökas medelst sticklingar eller delning av en etablerad planta. Sticklingar man skall använda är helst rotstiklingar som tas så fort man ser dessa sticka upp i vårsolen. Även toppsticklingar går att använda, de tas när plantan växt till sig på försommaren. Delning av stora plantor sker tidigt på våren.</p> <p><strong>Sjukdomar och skadegörare</strong></p> <p> På senare tid har fransk dragon varit utsatt för svampan-grepp. När man köper en planta skall man titta efter små rostfläckar på undersidan av bladen. Har man en planta med rostangrepp gräv upp den omsorgsfullt, klipp bort allt bladverk och bränn det. Tvätta sedan bort all jord från rötterna och plantera i ny steril jord. Om detta misslyckas tvättar du återigen bort all jord och lägger rötterna i varmt vatten max 45 grader. Temperaturer över 46 grader skadar plantan. Låt rötterna ligga i det varma vattnet i fem minuter och plantera sedan på ny plats i trädgården.</p> <p><strong>Förekomst</strong></p> <p> Dragonen är naturligt hemmahörande i södra Europa, men återfinns även i torra trakter i Nordamerika, Sydasien och Sibirien.</p> <p><strong>Kuriosa</strong></p> <p> Till Sverige infördes örten på 1300-talet av munkar. Ordet ”Dracunculus” betyder ”liten drake”. Det namnet kan örten ha fått på grund av rotens form eller tack vare sin eldfängda smak. Hur som helst ansågs dragon ha stor förmåga att bota bett av ormar och andra giftiga varelser. Detta är nu inte vetenskapligt bevisat, så om någon vill prova bör ormen eller varelsen inte ha ett dödligt gift.</p> <p>I äldre tider var en blandad dryck av dragon och fänkål mycket omtyckt av Indiska kungar, faktiskt värd att prova en varm sommardag, väl kyld.</p> <p>Under Henrik VIII:s regeringstid hittade dragonen vägen in i de engelska trädgårdarna och det finns en ramsa från den tiden som mycket väl anspelar på just dragon. ”Vissa människor liksom vissa örter, gärna matsmältningen förstör”. En fascinerande teori gör gällande att Henrik VIII skilde sig från Katarina av Aragonien för hennes omätliga användning av just dragon.</p> <p><strong>Använd växtdel</strong></p> <p> Plocka kvistar av Fransk dragon och lägg i vinäger. Plocka färska blad under hela växtsäsongen. Till frysning plockas de bäst omkring midsommar. Går att torka men doftförnimelsen försvinner då markant.</p> <p><strong>Några tillämpningar</strong></p> <p> Dragonkyckling. 4 st kycklingfiléer, 2 msk dijonsenap, en msk vanlig senap, 2 äggulor lätt vispade, 3 msk tjock grädde, salt, svartpeppar, 100 gram ströbröd, 3 msk fin-hackad frans dragon, vetemjöl till panering.</p> <p>Blanda senap, äggulor och grädde, salta och peppra. Blanda ströbröd och dragon. Vänd varje filé i vetemjöl och sedan i senap-ägguleblandningen så de får ett jämt lager, vänd sedan filerna i ströbrödsblandningen så att de blir väl panerade. Täck över filerna och ställ dem kallt i minst fyra timmar. Då hinner köttet få smak av kryddan och paneringen att hårdna.</p> <p>Värm olja och stek i ca 10-15 minuter.</p> <p>Fines herbes. Blanda i lika mängder: Dansk körvel, gräslök, persilja och dragon.</p> <p>Kycklingsallad med druvor och dragon.  1 tillagad kyck-ling på ca 1,2 kilo, 1,5 dl majonnäs, ¾ dl vispgrädde, 1 msk hackad färsk dragon, 3 vårlökar finhackade, 100 gram gröna kärnfria vindruvor, ett litet salladshuvud, en knippa vattenkrasse, salt och peppar.</p> <p>Ta bort skinnet från kycklingen och bena ur den, skär köttet i bitar och lägg dem i en skål.</p> <p>Rör till majonnäs och grädde blanda i dragonen och löken. Häll blandningen över kycklingen och blanda väl.</p> <p>Lägg salladsblad i botten på en skål placera kycklingröran på bladen. Garnera med vattenkrasse och druvor, servera ungsbakad potatis till.</p> <p>Dragonolja. 6 msk färska hackade dragonblad, 6 dl olivolja och ett par kvistar dragon.</p> <p>Stöt dragonen till en pasta i en mortel. Rör i några droppar olja, blanda väl och tillsätt sedan resten av oljan. Häll blandningen i en torr, väl rengjord burk, sätt på locket och ställ burken åt sidan i två veckor. Skaka eller rör om i blandningen en eller två gånger dagligen. Sila ned oljan i en väl rengjord flaska lägg ned ett par hela dragonkvistar, förslut flaskorna och förvara dem mörkt och svalt.</p> <p>Örtvinäger.  Stöt dragonen (du kan i princip ha vilken ört som helst men öka mängden ört till det dubbla) till en pasta och lägg över den i ett värmetåligt kärl. Häll i litet vinäger i en kastrull, låt den koka upp, häll i 10 msk av den mosade dragonen, och vinäger så att det blir totalt 6 dl vitvinsvinäger. Rör om väl och låt det svalna. Häll blandningen i en väl rengjord burk, sätt på locket och låt stå i tre veckor. Skaka eller rör om en till två gånger dagligen. Sila ned vinägern i en rengjord flaska och lägg i en hel dragonkvist, förslut och förvara mörkt och svalt.</p> <p><strong>Svenska synonymer:</strong> Esdragon, estragon, kejsarsallat (jämför oregano, som ibland kallas kungsmynta eller kungsmejram)</p> </div>

Z 57

5/ 5

<h2><span style="font-size:14pt;"><strong><span class="tlid-translation translation"><span title="">Pepparrot krydda (Armoracia rusticana)</span><br /><span title="" style="color:#ff0000;">Priset är för paket med 5 gram av denna krydda.</span></span></strong></span></h2> <p><span>Pepparrot (Armoracia rusticana) är en flerårig ört som odlas för sin rot, vilken används som krydda. Roten har en pepparaktig smak, eftersom den innehåller senapsliknande ämnen. Som kulturväxt har pepparroten en lång historia, och odlingar av pepparrot är kända sedan medeltiden. I Sverige är Enköping (tidigare) och Fjärås (numera) kända för sin pepparrotsodling.</span></p> <p><span>Pepparroten kan växa till över en meters höjd. Växten har en stor bladrosett, där de nedre bladen är stora (30–50 cm[1]), gröna och tungformade med långa bladskaft. På stjälken finns också mindre, kortskaftade stjälkblad.</span></p> <p><span>Den har vita, cirka 1 cm vida blommor som sitter på greniga blomställningar i toppen av växten.</span></p> <p><span>Roten är kraftig, knölig, och grön- till gulaktig i färgen. Den innehåller en senapsoljeglykosid som lätt frigörs när man exempelvis river den. Den frigjorda senapsoljan är både skarp, flyktig och retar tårarna.</span></p> <h2><strong><em><span>Utbredning</span></em></strong></h2> <h2><strong><span>Vild och förvildad</span></strong></h2> <p><span>Pepparroten ursprungsområde är sydöstra Europa, alternativt östra Ryssland. Den odlas idag på många håll i världen, och förekommer också som förvildad i andra områden. Pepparrot kan ofta ses som ogräs längs motorvägar.</span></p> <h2><strong><span>Odlad</span></strong></h2> <p><span>Pepparrotsodling etablerades i Mellersta Europa på 1100-talet, och i Sverige dök växten upp i kryddgårdar under 1400-talet. </span><span>Pepparrot blev mycket populär i det tyska köket, och i Frankrike – där växen kallas "tysk senap" – används den mest i Alsace–Lorraine.</span></p> <p><span>Enköping är en av de två svenska orterna som förknippas med pepparrot. Där går troligtvis odlingen tillbaka till 1600-talet, även om man blev känd som "Pepparrotsstaden" först under 1800-talet. </span><span>1865 odlade man pepparrot på ungefär 75 tunnland, med en årlig skörd på cirka 30 ton.</span></p> <p><span>Vid 1900-talets början etablerades odling i Fjärås och omgivande delar av norra Halland. Man tog på 1920-talet över från Enköping som producent av svensk pepparrot. Odlingen av pepparrot i Sverige bedrivs numera av cirka 110 odlare, på ungefär 100 hektar.</span></p> <h2><strong><span>Odling</span></strong></h2> <p><span>Det finns två traditionella sätt att odla pepparrot i liten skala för privat bruk. Det ena är att gräva ner en planka en bit under jorden så att pepparroten stannar där och inte växer nedåt, för då blir den lång och smal. Det andra är låta pepparroten växa vertikalt en tid och sedan dra upp den och lägga den horisontellt.</span></p> <p><span>Vid industriell odling växer pepparroten horisontellt. På försommaren planteras tidigare års borttagna springskott med den tjocka delen i samma riktning. Efter en tid slår roten skott i båda ändar och måste läggas om (kuperas). Då tas det minsta skottet bort. Vid en eventuell ytterligare skottbildning måste en ny omläggning ske innan skörden. Pepparroten är därför arbetskrävande att odla. Vid skörden tas springskotten (strålorna) bort (de liknar grissvansar till form och storlek) och sparas till nästa års plantering.</span></p> <h2><strong><span>Användning</span></strong></h2> <p><span>Pepparrot används som kryddsås på samma sätt som senap, bland annat till olika korvrätter. Vit sås med pepparrot – pepparrotssås – kan användas till kokt kött och riven pepparrot syns ofta tillsammans med kokt torsk och skirat smör. Genom att pepparrot motverkar mögelbildning, används den också som ingrediens i bland annat gurk- och rödbetsinläggningar. De späda bladen har använts till sallad.</span></p> <p><span>Pepparroten förekom under medeltiden i både folkmedicinen och den traditionella medicinen, bland annat som ett medel mot feber. Som ett medel mot gikt kunde man tillverka grötomslag med pepparrot som lades om den sjuka leden.</span></p> <h2><strong><span>"Japansk pepparrot" </span></strong></h2> <p><span>Wasabi är en annan korsblommig växt med snarlika smakegenskaper. Den kallas ibland "japansk pepparrot".</span></p> <h2><em>How to Grow Horseradish from Seed</em></h2> <p><strong>Timing</strong></p> <p>For first season harvests, start the seeds indoors in January to February and transplant out in April. The goal is to achieve large, fully established roots that can be divided and/or replanted. If time is not pressing, direct sow any time from March into summer. Optimal soil temperature: 7-23°C (45-75°F).</p> <p><strong>Starting</strong><br />Sow seeds 5mm-1cm (¼-½”) deep in well cultivated, deep soiil. Seeds will sprout in 7-25 days, depending on conditions. Thin or transplant to 20cm (8″) apart in rows 40-50cm (16-20″) apart.</p> <p><strong>Growing</strong><br />Ideal pH: 6.0-6.8. Well drained, warm soil in full sun is best. Raised beds help with both drainage and warmth. Use 1 cup of complete organic fertilizer for every 3m (10′) of row. Newly emerged leaves are edible, or should be left to mature if growing for the roots. The flower petals are also edible — flowers should be removed before they set seeds, as they will self-sow with enthusiasm.</p> <p><strong>Harvest</strong><br />For the leaves, harvest as needed, shortly after they emerge, before they become woody. For the roots, harvest November through March. The roots can also be lifted and stored for spring planting to keep the crop going from season to season.</p> <p><strong>Diseases &amp; Pests</strong><br />In our experience, insects do not cause problems for horseradish.</p> <p><strong>Companion Planting</strong><br />Horseradish is thought to repel aphids and whiteflies, blister beetles, potato beetles, and some varieties of caterpillar. Its flowers attract beneficial predatory hoverflies.</p>

Z 59

5/ 5

<h2><span style="font-size:14pt;"><strong><span class="tlid-translation translation">Kapris krydda (Capparis spinosa)<br /><span title="" style="color:#ff0000;">Priset är för paket med 5 gram av denna krydda.</span></span></strong></span></h2> <p>Kapris (latin: Capparis spinosa, engelska: capers, franska: câpres) är en flerårig buske som växer vilt på stenig mark i länderna runt Medelhavet. Blomkronan är 5-7 centimeter bred och kronbladen är vita.</p> <p>Den odlas också bland annat i Spanien, Marocko och Turkiet. De mogna blomknopparna används som krydda. De läggs i vinäger eller salt varvid kaprissyran som ger knopparna den speciella smaken framträder.</p> <p>Salladskapris eller jättekapris är kaprisens frukter, som vanligen säljs marinerade i olja och kryddor. De används i sallader eller i gryträtter. Salladskapris har mildare smak än de små.</p> <p>Kapris används i Biff à la Lindström och som tillbehör till bland annat Wienerschnitzel och råbiff. Den passar också bra i remouladsås.</p> <p>Capparis spinosa, the caper bush, also called Flinders rose, is a perennial plant that bears rounded, fleshy leaves and large white to pinkish-white flowers.</p> <p><strong>The plant is best known for the edible flower buds (capers), often used as a seasoning, and the fruit (caper berries), both of which are usually consumed pickled.</strong> Other species of Capparis are also picked along with C. spinosa for their buds or fruits. Other parts of Capparis plants are used in the manufacture of medicines and cosmetics.</p> <p>Capparis spinosa is found in the wild in the Mediterranean, East Africa, Madagascar, South-Western and Central Asia, the Himalayas, the Pacific Islands, Indomalaya, and Australia.[6] It is present in almost all the circum-Mediterranean countries, and is included in the flora of most of them, but whether it is indigenous to this region is uncertain. Although the flora of the Mediterranean region has considerable endemism, the caper bush could have originated in the tropics, and later been naturalized to the Mediterranean basin.</p> <p>The taxonomic status of the species is controversial and unsettled. Species within the genus Capparis are highly variable, and interspecific hybrids have been common throughout the evolutionary history of the genus. As a result, some authors have considered C. spinosa to be composed of multiple distinct species, others that the taxon is a single species with multiple varieties or subspecies, or that the taxon C. spinosa is a hybrid between C. orientalis and C. sicula.</p> <p><strong>Plant</strong></p> <p>The shrubby plant is many-branched, with alternate leaves, thick and shiny, round to ovate. The flowers are complete, sweetly fragrant, and showy, with four sepals and four white to pinkish-white petals, and many long violet-colored stamens, and a single stigma usually rising well above the stamens.</p> <p><strong>Culinary uses</strong></p> <p>The salted and pickled caper bud (called simply a caper) is often used as a seasoning or garnish. Capers are a common ingredient in Mediterranean cuisine, especially Cypriot, Italian, Aeolian and Maltese. The mature fruit of the caper shrub are prepared similarly and marketed as caper berries.</p> <p>The buds, when ready to pick, are a dark olive green and about the size of a fresh kernel of corn (Zea mays). They are picked, then pickled in salt, or a salt and vinegar solution, and drained. Intense flavor is developed as mustard oil (glucocapparin) is released from each caper bud. This enzymatic reaction leads to the formation of rutin, often seen as crystallized white spots on the surfaces of individual caper buds.</p> <p>Capers are a distinctive ingredient in Italian cuisine, especially in Sicilian, Aeolian and southern Italian cooking. They are commonly used in salads, pasta salads, meat dishes, and pasta sauces. Examples of uses in Italian cuisine are chicken piccata and spaghetti alla puttanesca.</p> <p>Capers are known for being one of the ingredients of tartar sauce. They are often served with cold smoked salmon or cured salmon dishes (especially lox and cream cheese). Capers and caper berries are sometimes substituted for olives to garnish a martini.</p> <p>Capers are categorized and sold by their size, defined as follows, with the smallest sizes being the most desirable: non-pareil (up to 7 mm), surfines (7–8 mm), capucines (8–9 mm), capotes (9–11 mm), fines (11–13 mm), and grusas (14+ mm). If the caper bud is not picked, it flowers and produces a caper berry. The fruit can be pickled and then served as a Greek mezze.</p> <p>Caper leaves, which are hard to find outside of Greece or Cyprus, are used particularly in salads and fish dishes. They are pickled or boiled and preserved in jars with brine—like caper buds.</p> <p>Dried caper leaves are also used as a substitute for rennet in the manufacturing of high-quality cheese.</p> <p><strong>Nutrition</strong></p> <p>Canned, pickled capers are 84% water, 5% carbohydrates, 2% protein, and 1% fat (table).</p> <p>Preserved capers are often particularly high in sodium content. In a typical serving of 28 grams (one ounce), capers supply 6 calories and 35% of the Daily Value (DV) for sodium, with no other nutrients in significant content. In a 100 gram amount, the sodium content is 2960 mg or 197% DV, with vitamin K (23% DV), iron (13% DV), and riboflavin (12% DV) also having appreciable levels (table).</p> <p><strong>Environmental requirements</strong></p> <p>The caper bush requires a semiarid or arid climate.</p> <p>The caper bush has developed a series of mechanisms that reduce the impact of high radiation levels, high daily temperature, and insufficient soil water during its growing period.</p> <p>The caper bush has a curious reaction to sudden increases in humidity; it forms wart-like pock marks across the leaf surface. This is apparently harmless, as the plant quickly adjusts to the new conditions and produces unaffected leaves.</p> <p>It also shows characteristics of a plant adapted to poor soils. This shrub has a high root/shoot ratio and the presence of mycorrhizae serves to maximize the uptake of minerals in poor soils. Different nitrogen-fixing bacterial strains have been isolated from the caper bush rhizosphere, playing a role in maintaining high reserves of that growth-limiting element.</p> <p><strong>Cultivation</strong></p> <p>The caper bush has been introduced as a specialized culture in some European countries in the last four decades. The economic importance of the caper plant led to a significant increase in both the area under cultivation and production levels during the late 1980s. The main production areas are in harsh environments found in Morocco, the southeastern Iberian Peninsula, Turkey, and the Italian islands of Pantelleria and Aeolian Islands, especially Salina. This species has developed special mechanisms to survive in the Mediterranean conditions, and introduction in semiarid lands may help to prevent the disruption of the equilibrium of those fragile ecosystems.</p> <p>A harvest duration of at least three months is necessary for profitability.</p> <p>Intense daylight and a long growing period are necessary to secure high yields. The caper bush can withstand temperatures over 40 °C in summer, but it is sensitive to frost during its vegetative period. A caper bush is able to survive low temperatures in the form of stump, as happens in the foothills of the Alps. Caper plants are found even 3,500 m above sea level in Ladakh, though they are usually grown at lower altitudes. Some Italian and Argentine plantings can withstand strong winds without problems, due to caper bush decumbent architecture and the coriaceous consistency of the leaves in some populations.</p> <p>Scientists can use the known distributions of each species to identify the origin of commercially prepared capers.</p> <p>The caper bush is a rupicolous species.[20] It is widespread on rocky areas and is grown on different soil associations, including alfisols, regosols, and lithosols. In different Himalayan locations, C. spinosa tolerates both silty clay and sandy, rocky, or gravelly surface soils, with less than 1% organic matter. It grows on bare rocks, crevices, cracks, and sand dunes in Pakistan, in dry calcareous escarpments of the Adriatic region, in dry coastal ecosystems of Egypt, Libya, and Tunisia, in transitional zones between the littoral salt marsh and the coastal deserts of the Asian Red Sea coast, in the rocky arid bottoms of the Jordan valley, in calcareous sandstone cliffs at Ramat Aviv, Israel, and in central west and northwest coastal dunes of Australia. It grows spontaneously in wall joints of antique Roman fortresses, on the Western Wall of Jerusalem's Temple Mount, and on the ramparts of the castle of Santa Bárbara (Alicante, Spain). Clinging caper plants are dominant on the medieval limestone-made ramparts of Alcudia and the bastions of Palma (Majorca, Spain). This aggressive pioneering has brought about serious problems for the protection of monuments.</p> <p><strong>Propagation</strong></p> <p>Capers can be grown easily from fresh seeds gathered from ripe fruit and planted into well-drained seed-raising mix. Seedlings appear in two to four weeks. Old, stored seeds enter a state of dormancy and require cold stratification to germinate. The viable embryos germinate within three to four days after partial removal of the lignified seed coats.[21] The seed coats and the mucilage surrounding the seeds may be ecological adaptations to avoid water loss and conserve seed viability during the dry season.</p> <p>Use of stem cuttings avoids high variability in terms of production and quality. Nevertheless, plants grown from cuttings are more susceptible to drought during the first years after planting. The caper bush is a difficult-to-root woody species, and successful propagation requires careful consideration of biotypes and seasonal and environmental parameters. Rootings up to 55% are possible when using one-year-old wood, depending on cutting harvest time and substrate used. Propagation from stem cuttings is the standard method for growing ‘Mallorquina’ and ‘Italiana’ in Spain, and ‘Nocella’ in the Aolian Islands, esp. Salina. Hardwood cuttings vary in length from 15 to 50 cm and diameter of the cuttings may range from 1.0 to 2.5 cm. Another possibility is to collect stems during February through the beginning of March, treat them with captan or captafol and stratify them outdoors or in a chamber at 3–4 °C, covered with sand or plastic. Moisture content and drainage should be carefully monitored and maintained until planting. Using semihardwood cuttings, collected and planted during August and September, low survival rates (under 30%) have been achieved. Softwood cuttings are prepared in April from 25- to 30-day shoots. Each cutting should contain at least two nodes and be six to 10 cm long. Basal or subterminal cuttings are more successful than terminal ones. Then, cuttings are planted in a greenhouse under a mist system with bottom heat; 150 to 200 cuttings/m2 may be planted.</p> <p><strong>Orchard establishment</strong></p> <p>Mean annual temperatures in areas under cultivation are over 14 °C and rainfall varies from 200 mm/year in Spain to 460 mm/year in Pantelleria and 680 mm/year in Salina. In Pantelleria, it rains only 35 mm from May through August, and 84 mm in Salina, the Aeolian Islands. A rainy spring and a hot dry summer are considered advantageous.[22] This drought-tolerant perennial plant is used for landscaping and reducing erosion along highways, steep rocky slopes, sand dunes or fragile semiarid ecosystems.</p> <p>Caper plantings over 25 to 30 years old are still productive.[23] Thus, physical properties of the soil (texture and depth) are particularly important. Caper bushes can develop extensive root systems and grow best on deep, nonstratified, medium-textured, loamy soils. Mouldboard plowing and harrowing are usual practices prior to caper plant establishment. Soil-profile modification practices, such as deep plowing operating 0.6 to 1 m, can ameliorate some restrictions. In Pantelleria, digging backhoe pits for each shrub was found to be the most effective means of cultivating caper in rocky soils. Two planting designs are used, the square/rectangle and the hedgerow system. Spacing is determined by the vigour of the biotype, fertility of the soil, equipment used and the irrigation method, if any. Bush spacing of 2.5 × 2.5 m or 2.5 × 2 m is common in Pantelleria. In Salina, the Aeolian Islands, 3 × 3 m is satisfactory for ‘Nocella’. In Spain, 4 × 4 m or 5 × 5 m is satisfactory for ‘Mallorquina’. Spacing of 2.0 to 2.5 m is appropriate if C. spinosa is used to control soil erosion on slopes.</p> <p><strong>Polyphenols</strong></p> <p>Canned capers contain polyphenols, including the flavonoids quercetin (173 mg per 100 g) and kaempferol (131 mg per 100 g), as well as anthocyanins.</p> <p><strong>History</strong></p> <p>The caper was used in ancient Greece as a carminative. It is represented in archaeological levels in the form of carbonised seeds and rarely as flower buds and fruits from archaic and Classical antiquity contexts. Athenaeus in Deipnosophistae pays a lot of attention to the caper, as do Pliny (NH XIX, XLVIII.163) and Theophrastus.</p> <p>Etymologically, the caper and its relatives in several European tongues can be traced back to Classical Latin capparis, “caper”, in turn borrowed from the Greek κάππαρις, kápparis, whose origin (as that of the plant) is unknown but is probably Asian. Another theory links kápparis to the name of the island of Cyprus (Κύπρος, Kýpros), where capers grow abundantly.</p> <p>In Biblical times, the caper berry was apparently supposed to have aphrodisiac properties;[29] the Hebrew word aviyyonah (אֲבִיּוֹנָה) for caperberry is closely linked to the Hebrew root אבה (avah), meaning "desire".[30] The word occurs once in the Bible, in the book of Ecclesiastes, at verse 12:5.</p> <p>The King James Version translates on the basis of the Hebrew root (and perhaps the metaphorical meaning):[31]</p> <p>...the grasshopper shall be a burden,</p> <p>and desire shall fail. (12:5 KJV)</p> <p>The medieval Jewish commentator Rashi also gives a similar gloss (12:5 JPR). However, ancient translations, including the Septuagint, Vulgate, Peshitta and Aquila, render the word more concretely as κάππαρις, "caper berry".[29] Thus in the words of one modern idiomatic translation (2004),</p> <p>...the grasshopper loses its spring,</p> <p>and the caper berry has no effect; (12:5 HCSB)</p> <p>Of other modern versions, the NIV goes for "desire" (12:5 NIV), while the NASB has "caper-berry" (12:5 NASB), as did the 1917 Jewish Publication Society version (12:5 JPS).</p> <p>The berries (abiyyonot) were eaten, as appears from their liability to tithes and to the restrictions of the 'Orlah. They are carefully distinguished in the Mishnah and the Talmud from the caper leaves, alin, shoots, temarot,[32] and the caper buds, capperisin (note the similarity "caper"isin to "caper");[33] all of which were eaten as seen from the blessing requirement, and declared to be the fruit of the ẓalef or caper plant.</p> <p>Talmud Bavli, Gemara Berachot, page 36 A&amp;B, discusses the eating of caper sepals versus caper berries, both inside the land of Israel, outside the land of Israel, and in Syria.</p>

Z 62

5/ 5

<!DOCTYPE html> <html> <head> <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html; charset=UTF-8" /> </head> <body> <h2><strong>Laurel lämnar från Grekland - krydda</strong></h2> <h2><span style="color: #ff0000;"><strong><span title="">Priset är för paket med 15 löv.</span></strong></span></h2> <p><strong>Här erbjuder vi laurbærblad, ursprungligen från Grekland, privat odlade utan användning av kemiska preparat. Ren ekologisk produkt.</strong></p> <p><strong>Lågbladet du köper i butiken kan inte mätas utifrån kvaliteten eller aromen i den här lokala produkten. Naturligtvis plockad från trädet, rengjord och torkad.</strong></p> <p>Lager eller lagerträd (Laurus nobilis) är ett träd som tillhör familjen lagerväxter. Det blir upp till 20 meter högt och blommar från mars till april med små fyrtaliga, enkönade, gröngula blommor som har en sötaktig doft.</p> <p>Lagerträdets aromatiska blad har prisats i årtusenden som mer än bara krydda, vilket dess namn, nobilis = förnäm eller ädel, avslöjar. Redan under antiken gavs det ut lärdoms- och segerkransar av lager, vilket än idag används vid högtidliga ceremonier. Årligen får nya doktorer vid svenska universitet en lagerkrans vid promotionen. Vid Uppsala universitets botaniska trädgård finns än idag de träd efter vilka Linné 1753 beskrev arten.</p> <p>Kring Medelhavet har den vildväxande lagern minskat i omfattning, men lundarna vid Opatija i Kroatien är fortfarande vackra. Lager är ett städsegrönt träd och en prydnadsväxt i hela Europa, i form av enskilda träd och krukväxter, då de är dekorativa året om.</p> <p>.</p> </body> </html>

Z 65

5/ 5

<h2><span style="font-size:14pt;"><strong>Saffron krydda (Crocus sativus)</strong></span></h2> <h2><span style="color:#f40303;font-size:14pt;"><strong><span class="tlid-translation translation"><span title="">Priset är för paket med 1 gram av denna krydda.</span></span></strong></span></h2> <p><span>Saffran, som kommer från pistillmärken i saffranskrokus, är den dyrbaraste av alla kryddor. Det krävs minst 100 000–150 000 krokusar, som måste plockas och rensas för hand, för att utvinna ett kilo torkad saffran.[1] Det tidigaste omnämnandet av saffran är på sumeriska lertavlor från 4000-talet f.Kr. Saffran nämns även i Gamla testamentet.</span></p> <p><span>Saffran används som krydda i vissa brödsorter ("saffransbröd"). Numera blandas saffranet i degen, men i äldre tider penslade man bullarna med saffransvatten, när de färdiggräddade just tagits ur ugnen.[3] I Sverige används den främst till lussekatter, men även i till exempel paella, bouillabaisse och den gotländska efterrätten saffranspannkaka. Det har också använts som pigment i måleri och boktryckning.</span></p> <p><strong><span>Etymologi</span></strong></p> <p>Ordet saffran kommer från fornfranskans safran, som är ett latinskt arveord, safranum. Även italienskan och spanskan har ärvt det latinska ordet, zafferano respektive azafrán. Det latinska ordet är i sig ett lånord från persiska. Det persiska namnet på kryddan är zafarān (<span>زعفران</span>). Iran är en av världens främsta producenter av saffran.</p> <p><strong>Biologi</strong></p> <p>Den kultiverade saffranskrokusen Crocus sativus är en höstblommande perenn, som inte så vitt känt växer vild. <span>Det är en steril triploid mutant av Crocus cartwrightianus som finns i östra medelhavsområdet. Enligt senare forskning har C. cartwrightianus uppstått på Kreta, och inte – som tidigare påstods – i Centralasien. </span>Saffranskrokusen uppstod genom artificiell selektion av odlare som ville ha förlängda märken. Eftersom den är steril bildar den inte frön, utan måste förökas på konstgjord väg. <span>Dess blommor, som kommer i september, varierar i färg från ljust lila till mörk purpur. De torkade märkena är mörkt brunröda, omkring 2 cm långa, nedtill trådsmala, upptill trattlikt vidgade.</span></p> <p><strong>Kemi</strong></p> <p>Saffran består av mer än 150 doft- och aromämnen. Dess färg kommer främst av <span>α</span>-crocin, men den innehåller även litet <span>α</span>- och <span>β</span>-karoten. Aromen kommer av safranal, en essentiell olja. Färgämnet - en glykosid - är mycket intensivt. 50 mg rivna till pulver med lite socker ger en tydligt gulaktig skiftning åt 35 liter vatten.</p> <p>Torkad saffran är mycket känsligt för solljus och oxidering, men klarar av värme.</p> <p>Saffran är giftigt i större mängder, och den högsta rekommenderade dagliga dosen är 1,5 gram. Redan vid 5 gram kan man drabbas av bland annat kräkningar och blödningar, och vid 20 gram har man nått en dödlig dos.</p> <p><span>Talgoxar skadas allvarligt redan av den lilla mängd saffran som ingår i saffransbröd.</span></p> <p><strong><span>Historia</span></strong></p> <p><span>I mer än 3 000 år har saffran odlats. Den sterila mutanten av C. cartwrightianus, C. sativus, uppstod under bronsåldern på Kreta. Det första skriftliga belägget för saffran är troligen från 600-talet f Kr i den assyriska botaniska referensboken som tillkom under Ashurbanipal. Men ännu längre tillbaka finns belägg för att saffran används för medicinskt bruk. </span>För 4 000 år sedan användes den för att bota omkring 90 sjukdomar.</p> <p>Minoer avbildade saffran i sina palatsfresker från omkring 1500 — 1600 f Kr. I antikens Egypten och av de grekiska prostituerade användes saffran som parfym. Kleopatra ansåg att saffran var afrodiasiskt, men det användes också för att bota magbesvär.</p> <p><span>I Iran finns 50 000-åriga spår efter saffran i avbildningar.[5][6] Sumerer använde vild saffran vid riter, och i Höga visan nämns saffran. Redan innan saffran kultiverades, var det alltså en handelsvara. I Persien förekom en äldre kultiverad sort av saffran (Crocus sativus 'Hausknechtii') från 900-talet f Kr där saffran vävdes in i tyg och användes till parfym. </span>Det råder oenighet om när saffran kom till Indien och Kina, och dateringen varierar mellan 900 och 2 500 år tillbaka. Sedan dess har saffran fått en framträdande kulturell roll, bland annat genom att buddhistmunkar färgar sina dräkter i saffran, vilket de gjort ända sedan Siddhartha Gautamas död.</p> <p>I Europa blev saffran vanligare under medeltiden, och användes som färgmedel och krydda. Det tidigaste belägget för saffran i svensk (högfrälse) kosthållning är från 1328. I början på 1900-talet användes saffran mycket mindre i Sverige än tidigare i medicinen men ingick ändå i tre blandningar för medicinskt ändamål: aloedroppar med saffran, Roséns bröstdroppar och opiumvin. Drogen ansågs ha upplivande verkan.</p> <p>Saffran var redan under forntiden utsatt för förfalskning. Plinius kommenterar ca år 70 e Kr att ingen vara förfalskades i samma grad som den. Så är fortfarande förhållandet. Förfalskning sker genom färgens utdragande, delvis genom tillsats av glycerin, salter, socker etc, som ökar vikten, delvis genom inblandning av alla möjliga, ofta färgade växtdelar, till exempel ståndare och stift av safflor (Carthamus tinctorius), strålblommor av Calendula (även kallad feminell) eller liknande. Under medeltiden sattes mycket högt pris på saffran som krydda och det var ett viktigt läkemedel. Förfalskningen var belagd med mycket strängt straff. I Nürnberg blev år 1444 en person bränd på bål för förfalskning av saffran, och där blev år 1456 tre personer levande begravna för samma brott. I de flesta tyska städer gjordes under medeltiden inspektioner rörande saffran och andra "läkemedel".</p> <p><strong><span>Handel och användning</span></strong></p> <p><span>Varje år produceras omkring 300 ton saffran. </span>Iran är det land som står för störst del av produktionen, följd av Spanien, Indien, Grekland, Azerbajdzjan, Marocko och Italien. Beroende på kvalitet varierar priset mellan 7 000 och 76 000 kr/kilo; i västvärlden är det genomsnittliga priset 15 000 kr/kilo. Priset beror på saffranets kvalitet, som avgörs av dess färgmättnad, elasticitet, färskhet, och helhet. ISO har tagit fram en standard för att kvalitetsmärka saffran, ISO 3632, som graderar saffran i fyra kvalitetsgrupper på laborativ väg, efter dess halt av crocin (färg), picrocrocin (smak), och safranal (doft). Många saffransförsäljare använder dock sina egna sinnen i stället, när de ska avgöra saffranets kvalitet, på samma sätt som vinprovare bedömer vin. Traditionellt räknas saffran från Kashmir och L'Aquila vara av den finaste kvaliteten.</p> <p>Zafferano dell'Aquila odlas i Abruzzo på 250—1 000 m ö h. För denna kvalitet krävs 200 000 blommor för 1 kg saffran till priset av 2 900 Euro (över 27 000 kr). Abruzzo-saffran har tilldelats den italienska kvalitetsutmärkelsen Denominazione di Origine Protetta, DOP.</p> <p>Doften av saffran brukar beskrivas som påminnande om metallisk honung, med gräs- eller höartade toppnoter, och dess smak likaså höartad och något bitter. I matlagning ger saffran en kännetecknande gul-orange färg. Den är vanlig som krydda i det asiatiska köket, i likörer och i konfekt. Förfalskad saffran är ofta utdrygad med mald gurkmeja (Curcum longa), som bara ger färg, men smakar nästan ingenting alls, eller safflor (Carthamus tinctotius) som torkats och vars färg och form mycket väl liknar saffran.</p> <p>Saffran skördas i slutet av september och början av oktober. Märkena klipps och torkas försiktigt. När märkena samlas in undviks så långt som möjligt att blanda in något av de gula stiften eller ståndarsträngarna. I lågprissaffran ingår hela pistillen och inte bara dess märke och blir därmed av sekunda kvalitet.</p> <p>Saffran har använts som pigment i målarfärg[7] och boktryckning[8] men är mycket obeständigt. I den internationella pigmentdatabasen Colour Index har det beteckningen NY6 och nummer 75100 eller 75140.[8]</p> <p>Vitt över jorden sitt sken spred saffranslöjade Eos. (ur Homeros Iliaden)</p> <p> </p>

Z 66