5/ 5

<h2><span style="text-decoration: underline;" class=""><strong><em>Japanskt Pepparträd - Sanshō Fröer (Zanthoxylum piperitum)</em></strong></span></h2> <h3><span style="color: #fd0101;"><strong>Pris för Paket med 5 frön.</strong></span></h3> <p><span>Japanskt Pepparträd är inte är närbesläktad med vanlig peppar, utan kommer från flera arter inom släkte vinruteväxter (Zanthoxylum) vida spridda i Asien. Sichuanpeppar härstammar från Kina. I Japan heter pepparn sansho. Det är lövfällande buskar eller små träd 2-5 meter höga, liknande rönnbärsträdet. Blommorna är gulgröna och fröna ligger i runda röd-brun-svarta kapslar. Av fröet används endast ytterskalet som krydda. Av fruktköttet pressar man en kryddig olja som benämns Sichuan pepper oil, Bunge Prickly Ash Oil, eller Hwajiaw oil som med fördel används som stekolja till rätter som inte är starkt kryddade på annat sätt.</span></p> <p><span>&nbsp;</span>Växten trivs på ljus plats, men inte i starkt solsken. Växer lite knotigt, påminner om en bonsai. Vid beröring känns doften av peppar. Trivs bra ute på skyddad plats under sommaren eller i ett uterum.</p> <p><strong>ANVÄNDNING</strong></p> <p>Smaken är som en blandning mellan citrongräs och svartpeppar. Kryddan är inte direkt het i smaken. Den rostas och mosas gärna innan den används som smaksättare på liknande sätt som svartpeppar. Den bör tillsättas sent i tillagning av maten. Förekommer ofta i asiatisk mat och ger det kinesiska sichuanköket sin särpräglade smak, ofta tillsammans med stjärnanis och ingefära. Tillsammas med chili ingår den i en klassisk het Sichuanrätt kallad má ha. Ingår i den kinesiska kryddblandningen Fem kryddor. I Japan används den bl.a. till att ge doft och smak åt nudelrätter och soppor, även färska blad (kinome) används i sallader. Kryddan är en av fem viktiga kryddor som används i Nepal, Tibet och Buthan helt enkelt för att den kan odlas i dessa högländer.</p> <p>Säsong: Året om men kan vara svår att få tag på.</p> <p><span>Förvaring: Torkad peppar förvaras i sluten förpackning torrt och mörkt. Lång hållbarhet.</span></p> <p><span><img src="https://www.si-seeds.com/img/cms/SEJANJE%20OPISI%20SLIKE/SV_soak_in-water_for_24_hours_3_months_in_refrigerator.png" alt="" width="491" height="204"></span></p> <script src="//cdn.public.n1ed.com/G3OMDFLT/widgets.js"></script>

MHS 56 ZP (5 S)

5/ 5

<h2><strong>Bulgarian Carrot Chilifrön</strong></h2> <h2><span style="color:#ff0000;"><strong>Pris för Paket med 10 frön.</strong></span></h2> <p>En kryddstark och morotsfärgad chili från ungern där den kallas "Shipkas". Plantorna blir 60-70 cm och är oftast så stadiga att ingen stöttning behövs. Frukterna blir 8-12 cm och får som mogna en vacker orange morotsfärg. Chilins smak är frisk och saftig och har en intensiv men behaglig hetta. Bulgarian Carrot lämpar sig bra på grillspett, i kryddstarka sallader men är också utsökt som rökt. Blötlägg frön i ljummet vatten något dygn innan sådd och så på 5 mm djup i såjord. (För bästa möjliga groddresultat rekommenderas blötläggning i en lösning av kaliumnitrat) Håll jorden fuktig men inte blöt. Chilifrö gror bäst vid 25-30°C och behöver i regel 10-30 dagar till grodd. Plantera om efterhand som plantan växer och rötterna utvecklas.</p> <p>Trivs i soligt fönster, uterum, växthus, utomhus i soligt och skyddat läge under sommaren. Vid odling under vinterhalvåret krävs i regel någon form av växtbelysning. Hjälp blommorna med pollinering genom att skaka plantan eller med en liten pensel. Fleråring - Beskäres på hösten - Övervintras inomhus i ljust läge.</p>

C 53

5/ 5

<h2><strong><em><span style="text-decoration: underline;" class="">Brune D'Hiver grönsallat Fröer</span></em></strong></h2> <h3><span style="color: #ff0000;"><strong>Pris för Paket med 50 frön.</strong></span></h3> <p>Kompakt, härdig, franska butter-typ sallad som infördes 1855. Krispigt gröna blad rodnade i rödbrun färg. Växter kräver lite utrymme när de växer, och är perfekta för hösten planteringar. Svårt att hitta.</p> <p>Vintern Sallad.</p> <p>&nbsp;</p> <h2>SÅDD, PLANTERING</h2> <p>Plocksallad kan sås utomhus så snart frostrisken är över. Har man bråttom kan man förkultivera plantorna och odla i växthus. Plocksallat kan med fördel odlas på balkongen och terassen, även inomhus.</p> <p>&nbsp;</p> <p><strong>Förkultivering, odling i växthus och i kruka </strong></p> <p>Frösådd på friland</p> <p>Odlingsperiod: Maj-september.</p> <p>Utvecklingstid totalt: Cirka 1,5-2 månad. Grotid: 1-3 veckor beroende på temepratur.</p> <p>Temperatur vid groning: Från +5 till +20°C.</p> <p>Sådjup frön: Grunt, 1-2 cm djup såfåra.</p> <p>Radavstånd: 3-4 dm.</p> <p>&nbsp;</p> <p>Jorden luckras väl före sådd utan att vändas. Sängen görs jämn och fast. Gör en såfåra med finger eller käpp och sprid ut fröna glest i fåran. Täck över med lite jord och tryck till försiktigt. Vattna.</p> <p>&nbsp;</p> <p>Sådd kan ske tidigt på säsongen när frostrisken är över. Frön börjar gro från +5°C. Högre temperatur än 20°C hämmar groddningen och vid temperaturer över 25°C vill sallatsfrön vanligtvis inte gro. Optimal groningstemperatur är 15-20°C, då gror fröna på mindre tid än en vecka. Om frön inte gror beror det i allmänhet på för hög värme. Vill man så vid hög temperatur sår man på kvällen och vattnar på dagen för att sänka temperaturen och/eller så täcker man plantorna med frigolitlådor. Vill man så när det är riktigt varmt ökar chanserna för grobarhet om man först placerar fröna i kylskåpet i en vecka innan plantering.</p> <p>&nbsp;</p> <p><strong>UNDERHÅLL</strong></p> <p>Sallat behöver jämn tillförsel på näring och vatten.</p> <p>Gallring: Gallra efter några veckor när bladen har blivit några centimeter höga. Gallra först 1 dm mellan plantorna, senare till plantavstånd cirka 2-3 dm. Fyll gärna på med lite fin kompostjord runt plantorna.</p> <p>&nbsp;</p> <p>Bevattning: Sallat får aldrig lida brist på vatten, för då blir den besk och går tidigt "i stock", dvs bildar stängel och blommar. Detta är i sig naturligt och händer oftast under en värmebölja. Konstant fukt är heller inte bra, i synnerhet inte för späda skott. Vattna på förmiddagen så att bladen inte är blöta när kvällen kommer. Vattna helst runt plantorna i stället för på, är det mycket varmt mår även bladen bra av en lätt dusch. Lagom mängd vatten är cirka 20 mm. Störst är behovet från 2-3 veckor före skörd.</p> <p>&nbsp;</p> <p>Gödsling: Sallad gillar stallgödsel, benmjöl och andra organiska gödslar. När tillväxten kommit igång efter utplantering eller gallring, är det bra att övergödsla med animaliskt mjöl eller hönsgödsel. Gröngödsla med färskt gräsklipp mellan plantorna, det bevarar också fukten. Mulla försiktigt ner stallgödsel i jorden någon gång under senare delen av odlingsperioden eller på senhösten. Arbeta inte ned gödsel djupare än 5 cm.</p> <p>&nbsp;</p> <p>Luckra: Om jorden blivit tillpackad t ex av kraftig nederbörd kan det vara bra att luckra den för att få syre till rötterna. Ibland passar man då samtidigt på att tillföra lite extra kväve.</p> <p>Växtskydd: Se avsnitt Växtskydd sallat.</p> <p>&nbsp;</p> <p><strong>SKÖRD &amp; FÖRVARING</strong></p> <p>Skördetid: Som namnet antyder skördar man plocksallad genom att plocka loss de yttre bladen vid behov. Om man behöver mycket sallad på en gång kan man skära av hela plantan med kniv. Om mittdelen visar tecken på att börja hårdna måste man skörda direkt, eftersom det betyder att salladen gör sig redo för att blomma. Plocksallad bör alltid skördas innan första frosten.</p> <p>&nbsp;</p> <p>Förvaring: Sallat förvaras bäst oplockad innan den blir för grov. Skölj sallaten och ta bort skadade, angripna blad. Låt rinna av. Lägg i perforerad eller öppen plastpåse. Förvaras i kylskåp så kallt som möjligt, 1-8°C. Hållbar en till två veckor beroende på sort. Vid låg temperatur och hög fuktighet förlängs hållbarheten.</p> <p>&nbsp;</p><script src="//cdn.public.n1ed.com/G3OMDFLT/widgets.js"></script>

PL 3 (50 S)

5/ 5

<h2><strong>Taggranka Fröer (Smilax aspera)</strong></h2><h2><span style="color: #ff0000;" data-mce-style="color: #ff0000;"><strong>Pris för Paket med 10 frön.</strong></span></h2><p>Vintergrön klätterväxt, upp till 3 m, med tunna, sick-sackväxande, tornförsedda grenar, från Japan och Korea</p><p><strong>Blad</strong>: ljusgröna, skinande, med vita prickar, hjärtformade, vintergröna, läderartade, unga blad/skott-ätliga</p><p><strong>Frukt</strong>: små, ca 1 cm breda, runda, mjuka röda bär, samlade i druvlika klasar, november-december.</p><p><strong>Medicinalväxt</strong>: blad, rötter</p><p><strong>Ovanlig</strong></p><p><strong>Odlingsråd</strong>: lättodlad, sol-halvskugga, i måttligt näringsrik, fuktighetshållande jord. Går även bra att odla i&nbsp; kruka</p><p>Osäkert härdig i zon I, skyddat läge</p><p>&nbsp;</p><p>Smilax aspera, with common names common smilax, rough bindweed, sarsaparille, and Mediterranean smilax, is a species of flowering vine in the greenbriar family.</p><p>Smilax aspera is a perennial, evergreen climber with a flexible and delicate stem, with sharp thorns. The climbing stem is 1–4 metres (3 ft 3 in–13 ft 1 in) long.[5] The leaves are 8–10 centimetres (3.1–3.9 in) long,[5] petiolated, alternate, tough and leathery, heart-shaped, with toothed and spiny margins. Also the midrib of the underside of the leaves are provided with spines. The flowers, very fragrant, are small, yellowish or greenish, gathered in axillary racemes. The flowering period in Mediterranean regions extends from September to November. The fruits are globose berries, gathered in clusters, which ripen in Autumn. They are initially red, later turn black. They have a diameter of 8–10 millimetres (0.31–0.39 in)[5] and contain one to three tiny and round seeds. Insipid are unpalatable to humans and are a source of nourishment for many species of birds.</p><p>&nbsp;</p><p><strong>Distribution</strong></p><p>It is widespread in Central Africa (Democratic Republic of Congo, Kenya, Ethiopia), Mediterranean Europe (Albania, Croatia, Greece, Italy,Malta, France, Portugal, Spain), temperate Asia (Cyprus, Israel, Jordan, Lebanon, Syria, Turkey) and tropical Asia (India, Bhutan, Nepal). It is also naturalized in other regions.</p><p>&nbsp;</p><p><strong>Habitat</strong></p><p>It grows in the woods and scrubs, at an altitude of 0–1,200 metres (0–3,937 ft) above sea level.</p><p>&nbsp;</p><p><strong>Edible Uses</strong></p><p>Edible Parts: Leaves;&nbsp; Root.</p><p>Edible Uses: Drink.</p><p>&nbsp;</p><p>Young shoots - raw or cooked as a vegetable. They can be cooked and used as an asparagus substitute. The tendrils are also eaten. The plant is an ingredient of soft drinks. (this probably refers to the root)</p><p>&nbsp;</p><p><strong>Medicinal Uses</strong></p><p>Plants For A Future can not take any responsibility for any adverse effects from the use of plants. Always seek advice from a professional before using a plant medicinally.</p><p>&nbsp;</p><p>Alterative;&nbsp; Antipsoriatic,&nbsp; Demulcent,&nbsp; Depurative,&nbsp; Diaphoretic,&nbsp; Diuretic,&nbsp; Parasiticide,&nbsp; Stimulant,&nbsp;</p><p>Tonic.</p><p>&nbsp;</p><p>The root is alterative, demulcent, depurative, diaphoretic, diuretic, stimulant and tonic.</p><p>This is one of the best depurative medicines and is used as a springtime tonic and general body cleanser, usually with woody nightshade (Solanum dulcamara). The root has all the medicinal virtues of the widely used tropical herb sarsaparilla, though to a lesser degree. It is often used as an adulterant to that plant. The ripe fruits are squeezed and applied to the skin in the treatment of scabies.</p><p>&nbsp;</p><p><strong>Other Uses</strong></p><p>Dye,&nbsp; Hedge, Hedge,&nbsp; Parasiticide.</p><p>A red dye is obtained from the ripe tendrils[148]. The plant is often grown as an impenetrable hedge in warmer countries than Britain.</p><p>&nbsp;</p><p><strong>Cultivation details</strong></p><p>Succeeds in most soils in sun or semi-shade[200]. A very ornamental plant, it is only hardy in the mildest areas of Britain, tolerating temperatures down to about -10°c. The flowers have a heavy sweet perfume. Dioecious. Male and female plants must be grown if seed is required.</p><p>&nbsp;</p><p><strong>Propagation</strong></p><p>Seed - sow March in a warm greenhouse. This note probably refers to the tropical members of the genus, seeds of plants from cooler areas seem to require a period of cold stratification, some species taking 2 or more years to germinate. We sow the seed of temperate species in a cold frame as soon as we receive it, and would sow the seed as soon as it is ripe if we could obtain it then. When the seedlings eventually germinate, prick them out into individual pots when they are large enough to handle and grow them on in the greenhouse for at least their first year, though we normally grow them on in pots for 2 years. Plant them out into their permanent positions in early summer. Division in early spring as new growth begins. Larger divisions can be planted out direct into their permanent positions. We have found it best to pot up the smaller divisions and grow them on in a lightly shaded position in a cold frame, planting them out once they are well established in the summer. Cuttings of half-ripe shoots, July in a frame.</p><p>&nbsp;</p><p><strong>Weed Potential</strong></p><p>Right plant wrong place. We are currently updating this section. Please note that a plant may be invasive in one area but may not in your area so it’s worth checking.</p><p>&nbsp;</p><p>&nbsp;</p>

MHS 93

5/ 5

<h2><strong><em><span style="text-decoration: underline;" class="">Mini - Buske Passionsblomssläktet Frö (Passiflora foetida)</span></em></strong></h2> <h3><span style="color: #ff0000;"><strong>Pris för Paket med 5 frön.</strong></span></h3> <p>Passiflora foetida är en passionsblomsväxtart som beskrevs av Carl von Linné. Passiflora foetida ingår i släktet passionsblommor, och familjen passionsblomsväxter.</p> <p>&nbsp;</p> <p>Passiflora foetida (common names: wild maracuja, bush passion fruit, marya-marya, wild water lemon, stinking passionflower, love-in-a-mist or running pop) is a species of passion flower that is native to the southwestern United States (southern Texas and Arizona), Mexico, the Caribbean, Central America, and much of South America. It has been introduced to tropical regions around the world, such as Southeast Asia and Hawaii. It is a creeping vine like other members of the genus, and yields an edible fruit. The specific epithet, foetida, means "stinking" in Latin and refers to the strong aroma emitted by damaged foliage.</p> <p>&nbsp;</p> <p>The stems are thin and wiry, covered with minute sticky yellow hairs. Older stems become woody. The leaves are three- to five-lobed and viscid-hairy. When crushed, these leaves give off a pungent odor that some people consider unpleasant. The flowers are white to pale cream coloured, about 5–6 cm diameter. The fruit is globose, 2–3 cm diameter, yellowish-orange to red when ripe, and has numerous black seeds embedded in the pulp; the fruit are eaten and the seeds dispersed by birds.</p> <p>&nbsp;</p> <p>P. foetida is able to trap insects on its bracts, which exude a sticky substance that also contains digestive enzymes. This minimizes predation on young flowers and fruits.[6] Whether or not it gains nourishment from its prey is uncertain, and it is currently considered a protocarnivorous plant.</p> <p>&nbsp;</p> <p>This passion flower tolerates arid ground, but favours moist areas. It is known to be an invasive species in some areas. This plant is also a widely grown perennial climber, and has been used in traditional medicine.</p> <p>&nbsp;</p> <p><strong>Uses</strong></p> <p>The fruits are roughly the size of a ping pong ball or kumquat and contain a bluish-white pulp that is mildly sweet and delicately flavored. In the Philippines, the fruit of Passiflora foetida are known colloquially as marya-marya ('Little Mary'), 'kurombot', and santo papa (due to its resemblance to the Pope's mitre). Young leaves and plant tips are also edible. Dry leaves are used in tea in Vietnamese folk medicine to relieve sleeping problems, as well as treatment for itching and coughs.</p> <p>&nbsp;</p> <p><strong>Animal interactions</strong></p> <p>Passiflora foetida is a larval host and nectar source for the Gulf fritillary (Agraulis vanillae).</p> <p>Passiflora foetida has been mentioned as a toxic plant by farmers from northeastern Brazil. An experiment done with goats led to the discovery that high levels of cyanide in P. foetida cause poisoning after the ingestion of fresh leaves, mostly during the dry season.</p> <p>&nbsp;</p><script src="//cdn.public.n1ed.com/G3OMDFLT/widgets.js"></script>

V 18 PFM (5 S)

5/ 5

<h2><strong>Svart Popcorn Majs DAKOTA Fröer</strong></h2> <h2><span style="color: #ff0000;" class=""><strong>Pris för Paket med 9-15 (1,1g) frön.</strong></span></h2> <p>En av de tidigaste mogna majs och lättast att växa. 150 cm höga växter, mörk svarta kärnor har en rubinröd, glasartad glans när de hålls i rätt ljusvinkel. De spetsiga kärnorna poppar ljust vitt med ett litet svart skrov fortfarande fäst.</p> <p>Smaken är utsökt, hjärtlig och krispig. Många popcorns saknar denna rikedom, vilket ger Dakota Black förmågan att fungera som en måltid helt själv. Lätt att odla, (frukter 12-15 cm långa) mogna efter 90 - 105 dagar.</p><script src="//cdn.public.n1ed.com/G3OMDFLT/widgets.js"></script>

VE 127 (1.1g)

5/ 5

<!DOCTYPE html> <html> <head> <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html; charset=UTF-8" /> </head> <body> <h2><strong>JÄTTE VALNÖT Frön (Juglans regia)</strong></h2> <h2><span style="color: #ff0000;"><strong>Pris för Paket med 1 frön.</strong></span></h2> <p><strong>Denna valnöt är tre till fyra gånger större än någon annan !!!</strong></p> <p>Valnöt (Juglans regia) är en art inom familjen valnötsväxter. Arten förekommer naturligt på Balkan och österut till Turkiet och Libanon. Valnöt odlas ibland i sydligaste Sverige och så långt i norr som upp till mellersta Sverige.[förtydliga] Dess frukter mognar dock sällan i Sverige och trädet skadas ofta av vinterkölden.</p> <p> </p> <p><strong>Biologi</strong></p> <p>Trädets frukt, valnöten, är botaniskt sett ingen nöt som namnet antyder, utan en stenfrukt. Den innehåller 60 % fett, det mesta fleromättat. Dessutom består valnöten till stor del av protein. Den innehåller också mycket järn.</p> <p> </p> <p>Trädet har bladen enkelt parbladiga med uddblad; småbladen sitter skiftesvis och tilltar i storlek mot bladets spets. Frukten är en rundad eller oval, glatt stenfrukt, vars yttre hölje är glatt, till en början grönt, slutligen svartbrunt, läderartat och brister vid mognaden i två hälfter. Innanför detta befinner sig den grunt gropiga, vedartade, hårda, grågula stenen, valnöten, som i sin nedre del är fyrrummig och i den övre ofullständigt tvårummig samt omgiver det nedtill fyrflikiga fröet, valnötskärnan, vilket saknar frövita, men i sina veckade, köttiga hjärtblad innehåller fet olja i betydlig mängd.</p> <p> </p> <p><strong>Etymologi</strong></p> <p>Förledet val- i ordet valnöt kommer från välsk i betydelsen utländsk eller sydländsk.[2] Den "inhemska" nöten var i första hand hasselnöt.</p> <p> </p> <p><strong>Användning</strong></p> <p>Det yttre fruktköttet, putamen nucis juglandis, i torkat tillstånd, var förr känt som officinalväxt i flera länder för sitt bitterämnes skull samt för halten av garvsyra. Drogen blir därigenom sammandragande och har ansetts verksam mot så kallade skrofler; även bladen, folium juglandis, används inom medicinen. Valnötter (fruktstenarna), av vilken många sorter finns, är välbekanta njutningsmedel. De omogna, gröna, mjuka frukterna inkokas med socker till sylt eller, späckade med kryddnejlikor, med socker och ättika till sallat. Valnötsoljan, pressad ur fröna, valnötskärnorna (som innehåller 60 procent fet olja), begagnas i stället för olivolja vid matlagning, till finare oljefärger och medicinskt. Den på garvämne rika barken kan användas till brunfärgning. Det bruna, flammiga valnötsträet är ett av de vackraste europeiska träslagen, som i synnerhet användes som faner på finare möbler.[1]</p> <p> </p> <p>Valnötterna är färdiga att plockas när det gröna frukthöljet börjar spricka upp med bruna sprickor, och när det också släpper lätt från fruktstenen. Höljet bör då avlägsnas, och nötterna bör läggas på tork torrt och luftigt, så att de inte möglar. Om skyddshandskar inte används då höljet avlägsnas så kommer "svarta fingrar" att vara det givna konversationsämnet under flera veckor. Den färska nötkärnan är vit med en besk yttre hinna. Om hinnan avlägsnas har köttet innanför en god, gräddig smak. När nöten har torkat, blir hinnan brunaktig och tappar sin beskhet.</p> <p> </p> </body> </html>

V 206

5/ 5

<h2><span style="font-size:14pt;"><strong>Koreagran Frö (Abies koreana)</strong></span></h2> <h2><span style="color:#ff0000;font-size:14pt;"><strong>Pris för Paket med 5 frön.</strong></span></h2> <p>Koreagran (Abies koreana) är ett träd i ädelgransläktet. Trädet är städsegrön och har en kägelformig krona med horisontella grenar. Växten blir ofta över 10 meter hög och når ibland över 18 meter. Kvistarna ökar per år med 10 till 15 cm. Stammens bark är mörk oliv till svart.</p> <p>Koreagran förekommer på den Koreanska halvön samt på närliggande öar. I bergsregioner finns trädet upp till 1 000 meter över havet. I Europa odlas den ibland som prydnadsväxt i trädgårdar. Den föredrar soliga eller halvsoliga platser med näringsrik jord.</p> <p>Korean fir (Abies koreana; 구상나무, Gusang namu in Korean) is a fir native to the higher mountains of South Korea, including Jeju-do island. It grows at altitudes of 1,000–1,900 m in temperate rain forest with high rainfall and cool, humid summers, and heavy winter snowfall.</p> <p>It is a small to medium-sized evergreen coniferous tree growing to 10–18 m tall with a trunk diameter of up to 0.7 m, smaller and sometimes shrubby at tree line. The bark is smooth with resin blisters and grey-brown in colour. The leaves are needle-like, flattened, 1–2 cm long and 2–2.5 mm wide by 0.5 mm thick, glossy dark green above, and with two broad, vividly white bands of stomata below, and slightly notched at the tip. The leaf arrangement is spiral on the shoot, but with each leaf variably twisted at the base so they lie mostly either side of and above the shoot, with fewer below the shoot. The shoots are green-grey at first, maturing pinkish-grey, with scattered fine pubescence. The cones are 4–7 cm long and 1.5–2 cm broad, dark purple-blue before maturity; the scale bracts are long, green or yellow, and emerge between the scales in the closed cone. The winged seeds are released when the cones disintegrate at maturity about 5–6 months after pollination.</p> <p>Korean fir is a very popular ornamental plant in gardens in cool climates, grown for its foliage but also for the abundant cone production even on young trees only 1–2 m tall. The cultivar 'Silberlocke' has gained the Royal Horticultural Society's Award of Garden Merit.</p>

T 68 (5 S)

5/ 5

<h2><strong><em><span style="text-decoration:underline;">Pestskråp Frö (Petasites hybridus)</span></em></strong></h2> <h3><span style="color:#ff0000;"><strong>Pris för Paket med 10 frön.</strong></span></h3> <p>Pestskråp (Petasites hybridus) är en art i familjen korgblommiga växter som växer vild i större delen av Europa.</p> <p>Pestskråp är en flerårig ört med krypande jordstam. Bladen är skaftade och kan bli mycket stora. Bladskivorna kan bli upp till en meter breda, de är rundade med hjärtlik bas och bladundersidan är grön eller något gråluden.</p> <p> </p> <p>Arten är till övervägande del tvåbyggare, men kan delas in i fyra typer, de rent honliga, rent hanliga, med övervägande del honblommor eller med övervägande del hanblommor. Hanplantor har stjälkar med 6-21 stödblad, medan honplantorna har 17-38 stödblad. Blomstjälken är bara några decimeter hög vid blomningen, men växer till senare. Blomkorgarna kommer i axlika täta klasar och kan vara få till 130 stycken hos en välutvecklad honplanta. Honplantorna har yviga, ofta greniga klasar med mindre blomkorgar, samt blomstjälkar som kan bli ända upp till 1,5 meter höga under fruktmognaden. De flesta svenska plantor är av typen med övervägande hanblommor, honplantor är bara kända från ett fåtal lokaler. Pestskråp blommar april-maj.</p> <p> </p> <p><strong>Medicinsk användning</strong></p> <p>Inom folkmedicinen används pestskråp mest som ett kramplösande medel vid buksmärtor och inom homeopatin för att stärka immunförsvaret hos cancersjuka patienter. Använd växtdel är roten. </p>

MHS 90 (10 S)

5/ 5

<h2><strong>Indian Jujubär eller Jujuber fröer (Ziziphus mauritiana)</strong></h2> <h2><span style="color: #ff0000;"><strong>Pris för Paket med 5 eller 10 frön.</strong></span></h2> <p><strong>Hardy, Adaptable, Easy to Grow, Fast Growth, Edible Fruit, Fragrant Flowers, Fall Colors, Medicinal, Cold, Heat, Drought, Salt and Wind Tolerant.</strong></p> <p>Ziziphus mauritiana, also known as Chinese date, ber, Chinee/Chinkee apple, jujube, Indian plum, พุทรา (Thailand), Regi pandu, Indian jujube, dunks (in Barbados) and masau, is a tropical fruit tree species belonging to the family Rhamnaceae.</p> <p>Ziziphus mauritiana is a spiny, evergreen shrub or small tree up to 15 m high, with trunk 40 cm or more in diameter; spreading crown; stipular spines and many drooping branches. The fruit is of variable shape and size. It can be oval, obovate, oblong or round, and that can be 1-2.5 in (2.5-6.25 cm) long, depending on the variety. The flesh is white and crisp. When slightly underipe, this fruit is a bit juicy and has a pleasant aroma. The fruit's skin is smooth, glossy, thin but tight.</p> <p>The species is believed to have originated in Indo-Malaysian region of South-East Asia.[2] It is now widely naturalised throughout the Old World tropics from Southern Africa through the Middle East to the Indian Subcontinent and China, Indomalaya, and into Australasia and the Pacific Islands.[3] It can form dense stands and become invasive in some areas, including Fiji and Australia and has become a serious environmental weed in Northern Australia. It is a fast-growing tree with a medium lifespan, that can quickly reach up to 10–40 ft (3 to 12 m) tall.</p> <p>In Queensland, Australia, it is known as the Chinee/Chinkee apple as it was believed to be introduced by Chinese miners to areas such as Charters Towers, Ravenswood and Hughenden.</p> <p><strong>Botany</strong></p> <p>Ziziphus mauritiana is a medium-sized tree that grows vigorously and has a rapidly developing taproot, a necessary adaptation to drought conditions. The species varies widely in height, from a bushy shrub 1.5 to 2 m tall, to a tree 10 to 12 m tall with a trunk diameter of about 30 cm. Z. mauritiana may be erect or wide-spreading, with gracefully drooping thorny branches, zigzag branchlets, thornless or set with short, sharp straight or hooked spines.</p> <p>The leaves are alternate, ovate or oblong elliptic with rounded apex, with 3 depressed longitudinal veins at the base. The leaves are about 2.5 to 3.2 cm long and 1.8 to 3.8 cm wide having fine tooth at margin. It is dark-green and glossy on the upper side and pubescent and pale-green to grey-green on the lower side. Depending on the climate, the foliage of the Z. mauritiana may be evergreen or deciduous.</p> <p>The flowers are tiny, yellow, 5-petalled and are usually in twos and threes in the leaf axils. Flowers are white or greenish white and the fruits are orange to brown, 2–3 cm long, with edible white pulp surrounding a 2-locular pyrene.</p> <p><strong>This quick growing tree starts producing fruits within three years. </strong>The fruit is a soft, juicy, drupe that is 2.5 cm diameter though with sophisticated cultivation the fruit size may reach up to 6.25 cm long and 4.5 cm wide. The form may be oval, obovate, round or oblong; the skin smooth or rough, glossy, thin but tough. The fruit ripen at different times even on a single tree. Fruits are first green, turning yellow as they ripen. The fully mature fruit is entirely red, soft, juicy with wrinkled skin and has a pleasant aroma. The ripe fruit is sweet and sour in taste. Both flesh texture and taste are reminiscent of apples. When under ripe the flesh is white and crispy, acid to subacid to sweet in taste. Fully ripe fruits are less crisp and somewhat mealy; overripe fruits are wrinkled, the flesh buff-coloured, soft, spongy and musky. At first the aroma is apple like and pleasant but it becomes peculiarly musky when overripe. There is a single, hard, oval or oblate, rough central stone which contains 2 elliptic, brown seeds, 1/4 in (6mm) long.</p> <p><strong>Ecology</strong></p> <p>Ziziphus mauritiana is hardy tree that copes with extreme temperatures and thrives under rather dry conditions with an annual rainfall of 6 to 88.5 in (15–225 cm). In Fiji, sometimes naturalised Ber trees grow along roadsides and in agricultural land, usually near sea level but occasionally up to an elevation of about 600 m. It also grows well on laterite, medium black soils with good drainage, or sandy, gravelly, alluvial soil of dry river-beds where it is vigorously spontaneous. In Australia, this species grows on a wide variety of soil types, including cracking clays, solodic soils and deep alluvials, in the tropics and sub-tropics where the average annual rainfall is in the range 470-1200mm. In the drier parts of this range, it grows best in riparian zones.[5] Commercial cultivation usually extends up to 1000 m. Beyond this elevation trees do not perform well, and cultivation becomes less economical.</p> <p>The tree has a high tolerance to both water-logging and drought and can grow where annual rainfall ranges from 125 to 2,225 mm, but is more widespread in areas with an annual rainfall of 300 to 500 mm. In China and India, wild trees are found up to an elevation of 5,400 ft (1,650 m). In India, the minimum shade temperature for survival is 7–13° and the maximum temperature is 50 °C. Studies report that this species flourishes in alkaline soils with a pH as high as 9.2. However, deep sandy loam to loamy soils with neutral or slightly alkaline pH are considered optimum for growth.[7] In India, the tree grows best on sandy loam, neutral or slightly alkaline.</p> <p>In India, there are 90 or more cultivars depending on the habit of the tree, leaf shape, fruit form, size, color, flavor, keeping quality, and fruiting season. Among the important cultivars, eleven are described in the encyclopaedic Wealth of India: 'Banarasi (or Banarsi) Pewandi', 'Dandan', 'Kaithli' ('Patham'), 'Muria Mahrara', 'Narikelee', 'Nazuk', 'Sanauri 1', 'Sanauri 5', 'Thornless' and 'Umran' ('Umri'). The skin of most is smooth and greenish-yellow to yellow.</p> <p><strong>Reproductive biology</strong></p> <p>Some cultivars attain anthesis early in the morning, others do so later in the day. The flowers are protandrous. Hence, fruit set depends on cross-pollination by insects attracted by the fragrance and nectar. Pollen of the Indian jujube is thick and heavy. It is not airborne but is transferred from flower to flower by honeybees. The flowers are pollinated by ants and other insects, and in the wild state the trees do not set fruits by self-pollination. Ber propagates by seeds, seedlings, direct sowing, root suckers as well as by cuttings. Ber seeds are spread by birds, native animals, stock, feral pigs and humans who eat the fruit and expel the seeds. Seeds may remain viable for 2½ years but the rate of germination declines with age. Cross-incompatibility occurs, and cultivars have to be matched for good fruit set; some cultivars produce good crops parthenocarpically.</p> <p><strong>Propagation</strong></p> <p>Ziziphus mauritiana is one of the two Ziziphus species that have considerable horticulture importance, the other being Chinese jujube (Z. zizyphus). Indian jujube is more tropical whereas Chinese jujube is a more cold hardy species.</p> <p>Propagation is most commonly from seed, where pretreatment is beneficial. Storage of the seed for 4 months to let it after-ripen improves germination. The hard stone restricts germination and cracking the shell or extraction of seeds hastens germination. Without pretreatment the seeds normally germinate within six weeks whereas extracted seeds only need one week to germinate</p> <p>Seedlings to be used as rootstock can be raised from seed. Several studies indicate that germination can be improved by soaking seeds in sulfuric acid. Germination time can also be shortened to 7 days by carefully cracking the endocarp. Ber seedlings do not tolerate transplanting, therefore the best alternatives are to sow the seeds directly in the field or to use polythene tubes placed in the nursery bed. Seedlings are ready for budding in 3 to 4 months. In addition, seedlings from the wild cultivars can be converted into improved cultivars by top-working and grafting. Nurseries are used for large scale seedling multiplication and graft production. The seedlings should also be given full light. The seedlings may need as long as 15 months in the nursery before planting in the field.</p> <p>Scientists in India have standardised propagation techniques for Ber establishment. Budding is the easiest method of vegetative propagation used for improved cultivars. Different types of budding techniques have been utilised with ring-budding and shield-budding being the most successful. Wild varieties of ber are usually used as the root-stock. The most common being Z. rotundifolia in India and Z. spina-christi in Africa.</p> <p><strong>Season and harvesting</strong></p> <p>Plants are capable of seed production once they reach a height of about 1 metre. Wild-growing plants in northern Australia may take 8 years to reach this size. In Australia, plants growing under natural conditions are capable of producing seeds once they reach a height of about 1m. Plants between 1 and 2m high produce, on average, less than five fruits per season. Large plants (&gt;5m high) can produce 5000 or more fruits in a single season.</p> <p>In India, some types ripen as early as October, others from mid-February to mid-March, others in March, or mid-March, to the end of April. In the Assiut Governorate, there are 2 crops a year, the main in early spring, the second in the fall. In India the trees flower in July to October and fruits are formed soon after. In February–March the fruits are mature and in some places a second crop is produced in the fall. Pickings are done by hand from ladders and about 110 lbs (50 kg)is harvested per day. The fruits remaining on the tree are shaken down. Only fully mature fruits are picked directly from the tree. They are transported in open bags to avoid fermentation.</p> <p>Seedling trees bear 5,000 to 10,000 small fruits per year in India. Superior grafted trees may yield as many as 30,000 fruits. The best cultivar in India, with fruits normally averaging 30 to the lb (66 to the kg), yields 175 lbs (77 kg) annually. Special cultural treatment increases both fruit size and yield.</p> <p><strong>World production and yield</strong></p> <p>The major production regions for Indian jujube are the arid and semi arid regions of India. From 1984 to 1995 with improved cultivars the production was 0.9 million tonnes on a land of 88,000 ha. The crop is also grown in Pakistan, Bangladesh and parts of Africa. Trees in northern India yield 80 to 200 kg of fresh fruit/tree/year when the trees are in their prime bearing age of 10–20 years.</p> <p><strong>Uses</strong></p> <p>The fruit is eaten raw, pickled or used in beverages. It is quite nutritious and rich in vitamin C. It is second only to guava and much higher than citrus or apples. In India, the ripe fruits are mostly consumed raw, but are sometimes stewed. Slightly underripe fruits are candied by a process of pricking, immersing in a salt solution. Ripe fruits are preserved by sun-drying and a powder is prepared for out-of-season purposes. It contains 20 to 30% sugar, up to 2.5% protein and 12.8% carbohydrates. Fruits are also eaten in other forms, such as dried, candied, pickled, as juice, or as ber butter. In Ethiopia, the fruits are used to stupefy fish.</p> <p>The leaves are readily eaten by camels, cattle and goats and are considered nutritious.</p> <p>In India and Queensland, the flowers are rated as a minor source of nectar for honeybees. The honey is light and of fair flavor.</p> <p>Ber timber is hard, strong, fine-grained, fine-textured, tough, durable, and reddish in colour. It has been used to line wells, to make legs for bedsteads, boat ribs, agricultural implements, tool handles, and other lathe-turned items. The branches are used as framework in house construction and the wood makes good charcoal with a heat content of almost 4,900 kcal per kg.[1] In addition, this species is used as firewood in many areas. In tropical Africa, the flexible branches are wrapped as retaining bands around conical thatched roofs of huts, and are twined together to form thorny corral walls to retain livestock.</p> <p>The fruits are applied on cuts and ulcers; are employed in pulmonary ailments and fevers; and, mixed with salt and chili peppers, are given in indigestion and biliousness. The dried ripe fruit is a mild laxative. The seeds are sedative and are taken, sometimes with buttermilk, to halt nausea, vomiting, and abdominal pains in pregnancy. They check diarrhea, and are poulticed on wounds. Mixed with oil, they are rubbed on rheumatic areas. The leaves are applied as poultices and are helpful in liver troubles, asthma and fever and, together with catechu, are administered when an astringent is needed, as on wounds. The bitter, astringent bark decoction is taken to halt diarrhea and dysentery and relieve gingivitis. The bark paste is applied on sores. The root is purgative. A root decoction is given as a febrifuge, taenicide and emmenagogue, and the powdered root is dusted on wounds. Juice of the root bark is said to alleviate gout and rheumatism. Strong doses of the bark or root may be toxic. An infusion of the flowers serves as an eye lotion.</p> <p>The fatty-acid methyl ester of Z. mauritiana seed oil meets all of the major biodiesel requirements in the USA (ASTM D 6751-02, ASTM PS 121-99), Germany (DIN V 51606) and European Union (EN 14214). The average oil yield is 4.95 kg oil/tree or 1371 kg oil/hectare, and arid or semi-arid regions may be utilised due to its drought resistance.</p> <p><strong>Pests and diseases</strong></p> <p>The greatest enemies of the jujube are fruit flies. Some cultivars are more susceptible than others, the flies preferring the largest, sweetest fruits, 100% of which may be attacked while on a neighbouring tree, bearing a smaller, less-sweet type, only 2% of the crop may be damaged. The larvae pupate in the soil and it has been found that treatment of the ground beneath the tree helps reduce the problem. Control is possible with regular and effective spraying of insecticide.</p> <p>A leaf-eating caterpillar and the green slug caterpillar attack the foliage. Mites form scale-like galls on twigs, retarding growth and reducing the fruit crop. Lesser pests include a small caterpillar, Meridarches scyrodes, that bores into the fruit.</p> <p>The tree is subject to shrouding by a parasitic vine . Powdery mildew causes defoliation and fruit-drop, but it can be adequately controlled. Lesser diseases are sooty mould, brown rot and leaf-spot. Leafspot results from infestation by Cercospora spp. and Isariopsis indica var. zizyphi. In 1973, a witches'-broom disease caused by a mycoplasma-like organism was found in jujube plants near Poona University. It proved to be transmitted by grafting or budding diseased scions onto healthy Z. mauritiana seedlings. Leaf rust, caused by Phakopsora zizyphivulgaris, ranges from mild to severe on all commercial cultivars in the Punjab.</p> <p>In storage, the fruits may be spotted by fungi. Fruit rots are caused by Fusarium spp., Nigrospora oryzae, Epicoccum nigrum, and Glomerella cingulata.</p><script src="//cdn.public.n1ed.com/G3OMDFLT/widgets.js"></script>

V 198 (5 S)

5/ 5

<h2 class=""><strong>Serbiska Plommon Fröer (Prunus domestica)</strong></h2> <h2><span style="color: #f80000;"><strong>Pris för Paket med 10 (15g) frön.</strong></span></h2> <p>Den serbiska plommon är den tredje mest produceras i världen. På Balkan är plommon omvandlas till en alkoholhaltig dryck som heter slivovitz (plommonbrännvin ) (serbiska: Sljivovica).</p> <p>Plommon (Prunus domestica) är ett vanligt fruktträd med ätbar söt stenfrukt.</p> <p>Denna art är sedan indelad i underarter, sviskon (Prunus domestica subsp. domestica), rundplommon (Prunus domestica subsp. italica), mirabell (Prunus domestica ssp. syriaca), samt krikon (Prunus domestica subsp. insititia).</p> <p>Frukten kan antingen ätas färsk, torkas, användas till sylt eller marmelad. Ett exempel på efterrätt är plommon i madeira.</p> <p>Andra närbesläktade växter med ätbara plommon är slån (Prunus spinosa), samt körsbärsplommon (Prunus cerasifera). Den sistnämnda används vanligen som grundstam vid ympning av plommon.</p> <p>&nbsp;</p> <p><strong>Dikt</strong></p> <p>Plommon är titeln på en skämtsam dikt av Bo Setterlind. Dikten börjar: "Jag vill gå med dej på plommenad, / plocka plommon, vara barn och glad."</p> <script src="//cdn.public.n1ed.com/G3OMDFLT/widgets.js"></script>

V 197 (15g)

5/ 5

<h2><span style="font-size: 14pt;"><strong>Idegranen Frö (Taxus baccata)</strong></span></h2> <h2><span style="color: #ff0000; font-size: 14pt;"><strong>Pris för Paket med 3 frön.</strong></span></h2> <p>Idegranen (Taxus baccata) är en barrväxt som ofta odlas som prydnadsbuske, men som också sällsynt växer vilt i Sverige.</p> <p><strong>Historik</strong></p> <p>Omkring 7500 f. Kr. hade inlandsisen dragit sig tillbaka från södra delen av landet. Idegranen gjorde då entré i Götaland och spred sig upp genom landet. Under den atlantiska värmeperioden nådde den upp till södra Dalarna och sydöstra Norrland. När sedan klimatet blev kallare tvingades den tillbaka söderut.</p> <p>Idag är idegranen Gotlands landskapsträd och finns förutom där vildväxande på Öland och längs götalands- och svealandskusten.</p> <p><strong>Allmänna egenskaper</strong></p> <p>Idegran växer långsamt. Den långsamma växten kompenseras i viss mån av ett långt liv. Stammen på världens största kända idegran har en diameter på 4 meter. Man anser att det krävs bortåt 2 000 år eller kanske mer för att uppnå denna storlek. Gamla träd har ofta ihålig stam varför åldersbestämning genom räkning av årsringar fungerar dåligt. Åldersuppskattningarna blir därför osäkra, men man anser sig ändå kunna fastslå att idegran är det träd som i Europa blir äldst av alla.</p> <p>Svenska idegranars grovlek överstiger vanligen inte diametrar omkring 30 cm, men en rekordnotering på 3,5 m omkrets (motsvarar ungefär 111 cm diameter) finns från Skåne.</p> <p><strong>Den svenska idegranen</strong></p> <p>Den enda art som är vildväxande i Sverige är Taxus baccata, [2] som är ett litet till medelstort träd vars blad (barr) är gröna året om. Det blir 10—20 meter högt. Barken är tunn, mjuk, brun och fjällig. Barren är lansettlika, platta och mörkt gröna; ovansidan av barren är glansiga medan undersidan är matt. De blir 1—4 cm långa och 2—3 mm breda. De sitter arrangerade i spiraler runt kvisten. Barren är vridna så att de bildar två plan, ett på vardera sidan om kvisten. Därför är spiralmönstret tydligt endast på färska vertikala skott.</p> <p>Idegranen är oftast tvåbyggare, d.v.s. hanblommor och honblommor växer på skilda individer, men enstaka exemplar kan påträffas som är sambyggare (tvåkönade). Gamla enkönade träd kan sällsynt övergå till att bli tvåkönade.</p> <p>Honkotten är märkligt utformad så att den närmast liknar ett bär. Varje kotte innehåller ett enda frö som är 4—7 mm långt och delvis omgivet av ett fröhylle, som är ett modifierat fjäll, s.k. arillus, [3] som utvecklas till en mjuk, skarpt röd bärliknande form som är 8—15 mm på både bredden och längden och har en öppning i änden. Dessa mognar 6—9 månader efter pollineringen.</p> <p>Hankottarna är sfäriska till formen, med en diameter av 3—6 mm. Deras pollen sprids med vinden tidigt på våren.</p> <p>Honkotten/bäret behöver 2 år för att mogna, och fröna behöver 2—3 månader för att gro.</p> <p>Hela trädet och dess frukter är giftiga, dock inte själva fruktköttet, utan endast fröna i frukten.</p> <p><strong>Utbredning</strong></p> <p>Idegranens utbredningsområde omfattar västra, centrala och södra Europa, nordvästra Afrika, Kaukasus, Mindre Asien och norra Iran.</p> <p>Den växer vild i södra Sverige. Det finns också ett fåtal populationer längs västkusten och vid Vättern som utgör så kallade bronsåldersrudiment, det vill säga små isolerade populationer som levt kvar sedan den varmare bronsåldern. Den trivs bäst i kusttrakter, men inte i utsatta lägen utpräglat marin miljö.</p> <p>I Sverige är Taxus baccata härdig längs östkusten upp till ungefär Gävle. Det nordligast kända exemplaret finns i Valbo. Större bestånd finns på Öland och Gotland samt lite längre in i inlandet i Dalsland. I Finland finns idegran endast på Åland.</p> <p><strong>Dialektala namn</strong></p> <p>Idegran kallades förr barrlind i Bohuslän, ett arv från den tid Bohuslän tillhörde Norge. Idegran heter nämligen barlind på norska. I Värmland och Dalsland förekommer ortnamn som Barlindemyren och Barlinda myr. Varianter på detta namn är barlind, [5] bärlind, balind och Balders lind samt förkortat enbart id.</p> <p>Benämningen barrlind kommer av att idegran liksom lind har ett användbart skikt bast mellan barken och den egentliga veden. Idegransbast användes i gamla tider för repslagning.</p> <p>En gammal tradition säger att det heliga trädet Yggdrasil i den nordiska mytologin egentligen inte var en ask som är den vanligaste föreställningen, utan en idegran.</p> <p><strong>Användning</strong></p> <p>Idegran är ett eftertraktat virke för finare snickeri. Det är hårt och starkt och kan poleras till en vacker yta. I svartpolerat skick har virket kallats tysk ebenholts.</p> <p>Avkok på barren kan användas för insektsbekämpning.</p> <p>Tidigare användes idegran med sina röda bär mycket inom blomsterhandeln för bindning av kransar, vilket tärt hårt på idegransbeståndet.</p> <p>Enligt arkeologiska rekonstruktioner anser man att man vid vikingatid och ännu längre tillbaka tillverkade pilbågar av idegran. Idegran var även det mest använda träslaget i byggandet av engelska långbågar under medeltiden, vilket ledde till massiv avverkning.</p> <p>Inom alternativmedicinen har man ansett att preparat baserade på idegran har läkande inverkan.</p> <p>Preparatet taxol är godkänt för användning i Sverige även inom skolmedicinen, men är ytterst dyrt. Det verksamma ämnet är palditaxol och används vid vissa cancersjukdomar. Verkningssättet är som cystostaticum (cellgift) genom att minska celldelningen hos celler som delar sig snabbt. Därigenom dör cellen. Preparatet skall inte användas vid graviditet.</p> <p>Ett annat preparat är docetaxel, som påstås vara verksamt mot cancer. Det framställs från den sällsynta idegranarten Taxus brevifolia, som växer i nordvästra Nordamerika.</p> <p>Som odlad kan idegranen förökas med frösådd eller genom sticklingar. Den lämpar sig väl för häckar och tål att tuktas hårt och bildar då nya skott.</p> <p><strong>Giftighet</strong></p> <p>Om ett barn äter mer än fem bär bör enligt Giftinformationscentralen åtgärder vidtas för kontroll av hälsorisk. Giftigheten anses komma från alkaloiden taxin, men idegranen innehåller också andra giftiga ämnen.</p> <p>Det händer att hästar och kor äter barren, vilket kan ge dödlig utgång. Hästar är mest känsliga, och sjukdomsförloppet är mycket snabbt. Svin tycks mindre känsliga. Att ett enda barr skulle räcka för att göra djur sjuka är dock ett överdrivet rykte.</p> <p>Hjortdjur tål att äta idegran. Det förefaller rentav som om rådjur skulle tåla att beta unga idegranplantor och rådjur blir då ett hot mot planteringar.</p> <p>På grund av denna giftighet försökte man förr utrota idegran, som växte intill beteshagar. Nu är den fridlyst i 10 län. Den åtnjuter dessutom särskilt skydd genom flera naturreservat.</p> <p>Trots giftigheten äts kottarna inklusive fröet gärna av trastar och andra fåglar. De hårda fröna klarar sig oftast oskadda genom fågelns matsmältningskanal utan att förgifta fågeln. Idegranen kan på detta sätt bli spridd vida omkring, och det finns tecken att fröets passage genom fågeln skulle vara befrämjande på grobarheten.</p> <p>Även människor kan finna frukterna välsmakande och kan äta dem utan problem under förutsättning att fröna (kärnorna) spottas ut oskadade. Skulle man råka bita itu en kärna känner man genast en brännande smak och bör omedelbart spotta ut det man har i munnen. Vissa besvär kan uppstå.</p> <p><strong>I fornnordisk mytologi</strong></p> <p>Guden Ull bodde i en idegranslund som hette Ydalir, vilket betyder Idegranlund eller Idegransdalarna. Guden Ull tillbads inför vinterns pilbågsjakt på skidor. Idegran är ett segt och starkt träslag, och användes med fördel vid framställandet av föremål som pilbågar.</p> <p>Idegransrunan, Eoh, är intimt förknippad med denna nuförtiden relativt sällsynta växt. I förkristen tid var idegranen emellertid betydligt vanligare. I sin bredare betydelse representerar denna runa växtriket, och det tålmodiga stilla växandet. Eoh representerar även världsträdet Yggdrasil, och det finns flera teorier om att Yggdrasil i själva verket inte var ett askträd, utan en idegran. Det träd som en gång stod i Uppsala och var ställföreträdare för Yggdrasil är omskrivet som grönt året om, vilket förstås skulle stämma på bland annat en idegran.</p>

T 66 (3 S)

5/ 5

<h2 class=""><strong>Vipphirs, Vanlig Hirs Fröer (Panicum miliaceum)</strong></h2> <h2 class=""><span style="color: #ff0000;"><strong>Pris för Paket med 1,2g (200) frön.</strong></span></h2> <p>Hirs är en råvara föga känd för svenska investerare, men i Afrika är det en av de mer handlade stapelvarorna och där förekommer det också en livlig handel på de lokala råvarubörserna. Hirs och kolvhirs har varit viktiga grödor sedan yngre stenåldern i Kina där det finns bevis på hirsodling från 7000-5000 år f Kr. Även 4000 år gamla nudlar av hirs har hittats i samma område. Tusentals år gammal hirs har även påträffats i länder som Japan och Korea. Hirs odlades under bronsåldern också så pass långt ut som i Skandinavien.</p> <p>&nbsp;</p> <p>Hirs är en grupp småfröiga sädesslag som odlas i stora delar av världen till mat och foder. Det är ett nyttigt sädesslag rikt på mineraler, fleromättat fett och B-vitaminer. Det innehåller fyra gånger så mycket järn som råris. Det är också rikt på magnesium, zink, kalcium och kalium. Hirs är naturligt fritt från gluten vilket gör att glutenintoleranta människor kan äta bröd och andra bakverk av hirs utan att drabbas av tarmproblem. Kokat blir hirs lite av ett mos/gröt.</p> <p>&nbsp;</p> <p>De vanligaste typerna av hirs är:</p> <p>&nbsp;</p> <p>Pärlhirs (Pennisetum glaucum)</p> <p>Kolvhirs (Setaria italica)</p> <p>Vipphirs, även äkta hirs (Panicum miliaceum)</p> <p>Prydnadsgräs, även korakan (Eleusine coracana)</p> <p>Mindre vanliga hirstyper är:</p> <p>&nbsp;</p> <p>Hönshirs (Echinochloa)</p> <p>Paspalum scrobiculatum</p> <p>Panicum sumatrense</p> <p>Brachiaria deflexa, även Urochloa deflexa</p> <p>Urochloa ramosa, även Brachiaria ramosa eller Panicum ramosum</p> <p>Trots att hirs är en gröda som vi förknippar med Afrika, är det Indien som är världens största producent.</p> <p>&nbsp;</p> <p><strong>Användningsområden</strong></p> <p>Hirs är en viktig födokälla i världens torra och halvtorra regioner, och används i traditionella kök i många andra delar av världen. I västra Indien används durra, ofta kallat ”Jowar”, ”Jwaarie” eller ”Jondhahlaa” på de lokala språken gujarati, hindi och marathi.</p> <p>&nbsp;</p> <p>Hirsgröt är en traditionell föda i de ryska, tyska och kinesiska köken. I Ryssland äts den söt tillsammans med mjölk och socker eller salt i kött- och grönsaksgrytor. I Kina äts hirsgröt utan mjölk eller socker, ofta med bönor, sötpotatis, och / eller olika typer av squash. Hirssoppa används ofta av ammande mödrar för att få igång mjölkproduktionen. I Tyskland är det också vanligt att hirsgröt äts söt, gärna kokt i vatten med äpplen som tillsätts under kokningsprocessen och med honung som tillsätts under nedkylningen. Personer med celiaki kan ersätta vissa gluten-innehållande spannmål i sin kost med hirs. Hirs används också som fågel- och djurfoder.</p> <p>&nbsp;</p> <p>Hirs är traditionellt ett viktigt sädesslag som används för bryggning av hirsöl i vissa kulturer, till exempel hos Tao folket på Orchid Island, Taiwan, och, tillsammans med durra av olika folkslag i östra Afrika. Det är också basingrediensen för den destillerade spritsorten rakshi i Nepal och inhemska alkoholhaltiga drycker som framställs av Sherpa-, Tamang- och Limbufolken i östra Nepal. I Balkan, särskilt i Rumänien och Bulgarien, är hirs vanligt för att förbereda den jästa drycken boza.</p> <script src="//cdn.public.n1ed.com/G3OMDFLT/widgets.js"></script>

VE 74 (1,2g)

5/ 5

<h2><strong>Melon fröer Superstar</strong></h2> <h2><span style="color: #ff0000;"><strong>Pris för Paket med 10 frön.</strong></span></h2> <p>Den är avsedd för tidig produktion och huvuddelen av säsongen. Den genomsnittliga vikten för frukten är 1.5-3kg. Frukterna är mycket välsmakande och hårt, som lämpar sig för långa transporter. </p>

V 246 (10 S)

5/ 5

<h2><strong>Little Finger Morotsfrö</strong></h2> <h2><span style="color: #ff0000;"><strong>Pris för paket av 100 frön.</strong></span></h2> <p>Little Fingers är en mängd små morötter, mycket öm, söt och läcker, med praktiskt taget ingen kärna. Det kan användas som färskt eller inlagd utan att skäras i bitar.</p> <p>De ska skördas när de är 8 cm långa och inte mer än 2 cm tjocka.</p> <p>Småfingrarna kan skördas så tidigt som 55 dagar.</p> <p>Morötter är kallbeständiga grönsaker som sås två veckor före den sista frosten.</p> <p><strong>Odling</strong>: Växtplatsen bör vara solig och öppen, utan stora träd som skuggar eller konkurrerar om vatten och näring. Jorden när du ska odla morötter ska du gärna gödsla med generöst med stallgödsel. Morotsfrön går att så direkt när tjälen har släppt och jorden blivit torr nog för att bearbeta. Morotsfröna ska sås ca 1 cm djupt och avståndet mellan fröna i raden bör vara ca 4-5 cm. Avståndet mellan raderna när man ska odla morötter ska hållas till ca 30 cm – då är det lätt att komma åt att rensa och skörda.</p>

MHS 160 (100 S)